Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kassy gick fram och strök henne öfver håret.
— Jag har en dotter, sade hon sakta, hon
skulle nu vara vid din ålder. Jag vet icke, hvar hon
finns, men säkert är hon olycklig som du. Jag
önskar till Gud, att jag kunde hjälpa dig. Om jag
det kunde, så kanske någon också skulle
förbarma sig öfver henne.
* *
*
Ändtligen hade det blifvit tyst där nere i salen.
De två karlarne hade gått ned till sina kojor, och
Simon satt ensam kvar med efter ruset förvirrade
tankar. Han hade åter en syn; han tyckte, att han
såg ett blekt ansikte, omgifvet af långa, gula lockar.
Han tog en af dessa lockar och lade den omkring
sin hals. I början kändes den len och mjuk, men
småningom blef den hård som järn och drog sig
tätare och tätare omkring honom, till dess den
kväfde honom.
Simon skakade på sig. Solen hade gått upp
och sken genom fönstren. Det var en härlig
morgon, fåglarna vaknade, allt redde sig till den nya
dagens nya lif. Denna dag ropade, liksom alla
föregående, till den af samvetsångest plågade
mannen: »Ännu är det tid; vänd om! Guds nåd är
hvar morgon ny.» Men han ville icke höra denna
maning.
Dörren öppnades, och Kassy kom in.
— Jag har haft en otäck natt, sade Simon med
en rysning.
— Ni får väl fler.
— Hvad menar du med det, din markatta?
— Jag menar, att som man bäddar, får man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:40:22 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/shbtomsaga/0276.html
