Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan är nästan hvit. Han är brännmärkt i ena
handen, sade han.
Möjligen darrade den hand något, som nu tog
emot biljetterna, men Georg hade nog
sinnesnärvaro att kasta en likgiltig blick på den talande,
när han lugnt gick tillbaka till Elisa, som väntade
på honom. Fru Smyth begaf sig nu ner i
salongen, där »den lilla söta flickan» ådrog sig alla
passagerarnas välvilja.
Klockan ringde sista gången. Hur lätt blef icke
Georg om hjärtat, då han såg Marks gå i land
och visste, att hvarje ögonblick, som gick, förde
honom bort från hans förföljare!
Det var en härlig dag. En lätt vind krusade
Eriesjöns blåa vatten, som glittrade i solskenet.
Timmarna flögo hastigt bort. Ändtligen syntes i
fjärran Kanadas kust.
Georg och hans hustru stodo arm i arm, då
ångbåten lade till vid den lilla sjöstad, där de
skulle stiga af. Det var ett högtidligt ögonblick.
Georg kunde knappast draga andan af rörelse, men
hans ögon glänste, och han tryckte tyst den lilla
hand, som skälfvande låg på hans arm.
Klockan ringde. Som i en dröm samlade
Georg ihop sina saker, ropade på fru Smyth och
barnet och gick i land.
Då ångbåten åter gått ut, kastade sig Georg
och hans hustru på knä och lämnade fritt lopp
åt sina tårar. Högt tackade de den Gud, som fört
dem oskadda genom så många faror.
Fru Smyth förde dem till en missionär, som
bosatt sig här just för att bereda ett hem åt
flyktande slafvar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
