Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOFEMTE KAPITLET.
Segern.
Jet finnes ögonblick af så dj up sorg i en
människas lif, att hon kan tycka, att det
är lättare att dö än att lefva. .
Då Legree stod framför Tom och hotade
honom med alla slags pinomedel, då vidgades
visserligen Toms hjärta af mod, och han kände inom
sig en kraft, som gaf honom förmåga att trotsa allt
för Herrens skull. Men när Legree gått, och Tom
utmattad sjönk ned på sin bädd, då hans sår svedo
och hans sönderbråkade lemmar värkte, då greps
han af en djup misströstan.
Långt förr än hans sår voro läkta, tvingades
han att deltaga i de andra slafvarnas göromål.
Han led mycket af att gå i arbetet från morgon
till kväll i den brännande solhettan, och när han
kom hem, var han så utmattad, att han handlöst
kastade sig på sin usla halmbädd. Att läsa var
honom omöjligt; hans försvagade hjärna kunde icke
fatta, hvad han läste, och bokstäfverna dansade
rundt för hans ögon.
I början hoppades han ännu på befrielse.
Han trodde, att miss Ofelias bref till hans vänner
i Kentucky skulle påskynda deras bemödanden
till hans bästa. Men vecka efter vecka förgick,
och småningom smög sig den tanken på honom,
att Gud öfvergifvit honom.
En och annan gång såg han en skymt af
Kassy eller Emmelina, men han kunde aldrig få
tillfälle att tala med dem.
8 a
Onkel Toms stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
