Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afdelning 1. Historisk inledning af G. Geete ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men i samma mån som handtverksskickligheten tilltog, måste äfven afsättningsmöjligheter
utom hemorten uppsökas, och då en del af de sju häradena bildade gräns emot det forna
Danmark (Halland) eller lågo utmed »härvägarne», voro alla villkor för en mera utvecklad
handelsrörelse förhanden. Emellertid då landets inre förhållanden började att ordnas,
i synnerhet af den store samfundsnydanaren Gustaf Vasa, kunde ej längre godtycklighet
och själfsvåld tillåtas att råda i handel och vandel, utan dessa måste underkasta sig ordning
och lagar, ehuru samtidigt tvånget öfverdrefs Vasaregenternas åtgärder riktades i synnerhet
emot det s. k. landsköpet, som ej kunde få fortfara vid sidan af de handelsrättigheter, som
i ständigt ökad grad förbehöllos städerna. I dessa skulle nu all handel försiggå och den
dittills visserligen blott tolererade handel sverksamheten på landsbygden utsattes för alltmera
skärpta åtgärder, i ändamål att utrota den.
Men på trakter, hvarest jordens karghet och ofruktbarhet förhindrade möjligheten att
lifnära sig af densamma, måste de stränga »ordinantiernas» handhafvare blunda och detta
tyckes i högre grad än på andra ställen i vårt land varit fallet med afseende på de »sju
häradenas» gårdfar ihandel. Men ej sällan öfverklagades dessa själftagna handelsrättigheter,
hvilka oftast voro stridande emot tidens strängt konservativa och tyranniskt skyddsvänliga
»handelsordinantier», af köpstadsmän i rikets öfriga delar. De hade också sådana stöd
som t. ex. en förordning 1546 af Gustaf I, påbjudande, att »den som tredje resan beträddes
med idkande af landsköp, skulle straffas till lifvet *; undantag gjordes för de nordliga
delarne af riket, emedan inga städer där funnos, och möjligen har samma skäl till
öfver-seende gjort sig gällande i de »Sju häradena».
Visserligen fanns inom detta område redan omkring år 1480 en stad, Bogesund, men
denna hade aldrig vunnit någon bestämmande betydelse för hela det vidsträckta
handels-området, isynnerhet sedan staden efter slaget på sjön Åsundens is (1520), som kostade
Sten Sture den yngre lifvet, blifvit af danskarne uppbränd, och ej därefter återhämtade sig
på mera än 200 år. Den kallas 1743 »den så mycket afsigkomna staden», men skulle
då upphjälpas genom namnändring till Ulricehamn (efter den regerande drottningens namn!)
och rättighet att »obehindrad, lika med Borås stad, njuta en fri gårdfarig oxe- och
viktualie-handel». Så länge hade dock ej de sju häradenas industri kunnat vänta på en centralplats
för afsättning af sina tillverkningar, som särskildt kännetecknade de olika områdena, såsom
Mark för linneväfnader, Weden för smiden, Bollebygd för laggkärl, slefvar, skålar,
korgarbeten m. m., Gäsene för strumpor, nöthårsväfnader och skinnberedning, As för svarfvade
skålar, askar, fat m. m. och Kind för vadmal.
De stränga »handelsordinantierna» under Vasaregenterna, ej mindre än de ständigt ökade
klagomålen öfver de oftanämnda häradenas »landsköp», som inkommo från köpstädernas
handelsmän, hvilka ansågo sig därigenom lida förfång, gjorde emellertid redan i början af
1600-talet behofvet af en stad, som kunde med goda privilegier skydda och samla en
arbetsam befolkning, alltmera kännbart.
Innan ännu häradenas befolkning kommit till full insikt om detta behof, hade detsamma
klart framträdt för Sveriges store och vidsynte konung Gustaf II Adolf och hans
fosterlandsälskande kansler Axel Oxenstierna. Vid konungens vistelse i Lödöse eller å Älfsborgs
fäste hade 1619 framburits klagomål öfver västgötarnes landsköp och det förfång
uppstädernas handel därigenom lidit, och följden blef att konungen, som med lika ifver tillgodosåg
sitt rikes förkofran inom landet och ökande af dess inkomster till krigs förande utom dess
gränser, ej behöfde lång tid för att besluta anläggandet af en stad på de »sju häradenas»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
