Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Industri i Borås omnejd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sålunda efter småningom öfvervunna svårigheter vid själfva anläggningen och
genomgången afsyning kunde ändtligen Rydboholms fabriken bölja sin verksamhet i maj 1836.
Men dess första år voro fortfarande uppfyllda af vedermödor med däraf följande bekymmer.
Ortens invånare betraktade länge fabriksdriften med ovilja och fruktan, då de hitintills
hufvud-saklisren satt sin lit till det för dem sedan århundraden välbekanta hemmaväfveriet och det
därmed sammanhörande förläggare-systemet, som i dessa trakter alltjämt betraktats som enda
medlet till en någorlunda dräglig existens för den fattiga befolkningens flertal; en särskild
anledning till ovilja mot själfva fabriksarbetet låg däruti, att arbetet gick under de första
åren ojämt; man måste nämligen betänka att större delen af erforderliga materialier och garn
importerades från England, hvarvid med dåtidens svaga kommunikationer deras framkomst ofta
rätt betydligt försenades. Här kan med fog erinras om den tidsförlust som uppstod, om
någon maskindel t. ex. i växelverket,* som öfverförde kraften från vattenhjulet, brast. Man
kunde då hänvända sig till Stockholm, Motala eller Eskilstuna och det förekom t. o. m. att
verket flera månader stod stilla, under det att i vår tid icke lika många dagar erfordras för
liknande reparationer. Ännu en svårighet uppstod genom inkallade engelska verkmästares
oförmåga att anpassa sig till för dem ovanliga svenska förhållanden, hvaraf olägenheten
ständigt gjorde sig kännbar ända till början af 1840-talet, då det lyckades till verkmästare
erhålla den bekante Charles Hill, som från Rydboholm sedermera öfverflyttade till Norrköpirg
och slutligen i Alingsås återupptog en del af Alströmers verksamhet i afseende på
fabriksanläggningar, som hvilat sedan »frihetstidens > slut.
I sammanhang med det mekaniska väfveriet anlades det ofvan beskrifna Blekerief.
Men innan vi öfvergå till den n. v. Rydboholms-fabrikens närmare beskrifning anse vi
nödigt att ägna en närmare uppmärksamhet åt ett namn, som är oupplösligt förbundet med
denna orts fabriksdrift, namnet på en man som ännu, mer än 100 år efter sin födelse, utgör
föremål för allmän aktning och beundran. Denne föregångsman i Sveriges storindustriella
textilindustri var Sven Eriksson, till en böljan hemmansägare på Kinna Rättargården och
väf-nadsförläggare, men från början af 1840-talet styresman för det hufvudsakligen genom hans
initiativ grundade Rydboholms fabriksbolag, som dels genom hans egen och i fortsättnim:
däraf, hans sons insiktsfulla och energiska ledning vunnit sin närvarande betydenhet.
Sven Eriksson föddes den 25 november 1801 i fädernegården Stämmemad (Kinna s:n af
Marks härad) af föräldrarne hemmansägaren Erik Andersson och hans hustru Kerstin. Denna
mor Kerstin f>å Stämmemad var en värdig stammoder för flere led af industriella stormän.
Redan under sonens minderårighet var hon känd såsom skicklig väfverska och sedan hon
en gång erhållit ett mindre parti bomullsgarn, som hon fann lättare att väfva än förut
begagnade ull- och linnegarner, böljade hon snart tillverka bomullsväfnader till afsalu; så snart
ett mindre parti sådana förfärdigats, vandrade mannen till Göteborg med säcken på ryggen,
försålde därstädes varorna och hemförde på samma sätt så många inköpta garnbuntar, som
han mäktade bära. Detta arbete, som börjats för eget hushåll, hade, sålunda utvidgadt, god
framgång och medförde småningom betydlig förbättring af familjens ekonomiska
förhållanden, och snart hade bomullen öfverflyglat både ull och lin såsom arbetsmaterial. -Mor
Kerstin på Stämmemad» hade emellertid på detta sätt ej blott gjort en böljan och anvisat
* Som bevis på svårigheten att reparera åkomna skador å växel verk, har hr disponenten J. Eriksson benäget meddelat foljamlo
anteckning funnen i Rydboholms arkiv: , Den 26 januari 1837 afbröts en jernaxel å drifhjulet för väfveriet. Ny axel anskaffades, mer.
väfningen kunde ej påböijas förr än den 6 påföljande maj : < Dylika dröjsmål berodde utan tvifvel delvis på tidens klena
kommunikationsmedel. Alla transporter af varor skedde pr landsväg förutom det, som vid öppet vatten kunde öfver Jönköping fortskaffas
kanalvägen. Öfver hela riket funnos marschniter, så att varorna befordrades efter fraktsedlar genom formän från station till station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
