Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lund af furu- och andra trän, — Whitelocke åsyftar tydligen Otterhällan, där år 1650
ännu fanns ”ekelunden” på bortåt 2,000 stora ekar, — och med en charmant utsikt öfver
staden och långt in Danmark och Norge. Staden är väl befäst med jordverk och breda
vattengrafvar; bålverken och fästningslinjerna äro starka och reguliära samt försedda
med kanoner af koppar, visserligen ej synnerligen stora, men effektiva. Besättningen
utgöres af ett fotregemente på 1,200 man, aflönta af kronan och till utseende och
klädedräkt icke olika engelskt infanteri; men dessutom finnes en borgarebeväpning, som
uppgår till det betydande antalet af 4,000 man, — en naturligtvis fullkomligt oriktig uppgift
af Whitelocke, — hvilka liksom garnisonen kommenderas af landshöfdingen. Hamnen
berömmes mycket för sitt djup och förträfflighet; där lågo nu flera svenska krigsfartyg, —
hvaribland ett vackert och välbyggdt skepp, Hercules, med 60 kanoner, som
kommenderades af vice amiralen Thijsen, — äfvensom många svenska handelsfartyg, från hvilka
lasten fördes medels båtar eller skutor den korta vägen in till staden. På aftonen
afstäng-des infarten sjöledes till hamnen genom bommen, en stor barr af timmer, så anordnad,
att den med lätthet kunde föras fram och tillbaka och låsas. Värdshuset, hvari Whitelocke
tog in, låg nära hamnen och var tarfligt utstyrdt utan några tapeter eller annat på
väg-garne äfven i de bästa rummen; men priserna voro oförsynt dyra, och när Whitelocke
efter 14 dagars vistelse gaf värdinnan 20 ”ricks dollers” i ”drickspängar”, mottogs detta
icke ”öfver sig tacknämligt”.
Folket i staden visade sig dock mycket artigt och höfviskt mot lorden. Hvad som
synnerligen slog an på honom var presidenternas och rådmännens skicklighet i det
latinska språket, som de fleste af dem talade ”very well”. Men han hade äfven tillfälle att
träffa många engelsk-talande personer, som på allt sätt stodo honom till tjänst. Och
den förste resebeskrifvare, som något vidlyftigare skildrat vår stad, var mycket nöjd med
det fördelaktiga intryck staden och dess invånare gjort på honom samt omnämde det
sedermera i smickrande ordalag för Cromwell.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
