Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nare hade sett”, och en export af saltad sill kom också till stånd, ehuru i jämförelsevis
obetydande kvantiteter. År 1675 upphörde detta sillfiske fullständigt.
Rederiverksamheten var denna tid ganska afsevärd och omfattade rätt betydande
fartyg, som efter den tidens sed ofta voro bevärade. Så omnämnes år 1665 i en
”specifikation” uppå de farkoster, som ”äro hemma här i Göteborg och härsammastädes hafva sina
redare”, att skeppet ”Svanen”, om 165 läster och 123 fots längd, förde 19 stycken
(kanoner) och dess närmaste granne ”Kung Salomon”, om 150 läster och 120 fots längd, förde
16 stycken.
Handeln gick under denna tid, såsom nedan i ett sammanhang skall visas, kraftigt
framåt, ehuru ständiga strider fördes om allahanda småsaker. Särskildt tyckes tobaken
hafva varit föremål för lurendräjeriförsök, och ehuru import af denna vara omtalas redan
år 1657 och 1664 bildats ett tobakskompani, sålde man i staden s. k. oaccisad tobak;
och långa förhandlingar förekommo i stadens kommerskollegium t. ex. med anledning
däraf, att 120 U tobak införts från Holland i ett fat med russin.
År 1661 hade man börjat inleda vidsträcktare handelsförbindelser med Frankrike och
år 1666 i större skala med England och Skottland. Allt syntes båda en god framgång,
så mycket mer som sillfisket under 1660-talet var särdeles gifvande. Men så träffades
staden år 1669 af tvänne betydande eldsolyckor, den första på själfva nyårsdagen, då
inom tredje kvarteret— området mellan kungsporten, östra och stora hamnen samt
drottningporten — 60 hus nedbrunno, och den andra den 10 maj, då hela området norr om
stora hamnkanalen lades i aska och 180 hus, hvaribland tyska kyrkan och rådhuset,
nedbrunno, hvarjämte de i rådhuset upplagda järnförråden, tillhöriga stadens
järnvågsin-rättning, förstördes.
Staden skyndade sig att supplicera om ”några villkor och friheter”, hvarå regeringen
redan den 20 juli 1669 lämnade svar. Stadens begäran om frihet från stora sjötullen,
”lille port- och bomtullen”, accisen och kvamtullen beviljades på så sätt, att Kgl. Maj:t
efter förslag af en för ändamålet tillsatt ”kommission” skulle af dessa tullar afstå ett
belopp, ”som så väl till nödige tarfvar för stadsens publika byggningar, som till hjälp och
understöd för borgerskapet, som igenom branden hafva lidit skada, användas och
erläggas skall.” Utan villkor lämnades ”saltfrihet” för de tre nyligen hemkomna saltskeppen,
likasom frihet från tull för de uppbrunna nederlags varorna. Hvad nederlagsrättigheten
angick, hade stadens borgare begärt, att den ej måtte medgifvas ”dem främmandom”,
men detta kunde ej beviljas, emedan denna frihet hittills ländt staden till förkofring, och
borde staden låta bygga ”ett visst packhus” för dylika varor, så snart möjligt vore.
Bor-gerskapets begäran att få inrätta ett mynt beviljades på så sätt, att de fingo rättighet
att mynta utrikes —men ej inrikes —silfver. ”De som någon märkelig skada lidit hade”
fingo en ”hel monterad frihet” på några smärre fartyg, högst fyra stycken; tullfrihet på
stadens manufakturer och på fiskvaror kunde ej medgifvas; och ”hvad sist det fria
exer-citium religionis (religionsöfning) anginge, som borgerskapet anhåller om, är det ett
alltför viktigt ärende och af stora konsekvenser och jämväl sådant, som utan förändring i
riksens fundamenterade stadgar icke kan begäras eller erhållas.”
De inträffade eldsvådorna åstadkommo emellertid icke någon synnerlig skada för
Göteborgs handel, och man påbörjade utan uppskof en mängd nybyggnader, svnnerligast
rådhus, tysk kyrka och järnvåg; Ekelundsgatan började ock att utläggas och ekeskogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
