Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
miska förhållanden ännu bedröfligare, eftersom stadens hela budget var i väsentlig mån
beroende af dessa intrader.
En blidare stämning gjorde sig dock snart gällande. I början af år 1681 ålades
Uddevalla att betala ”den öfrige tullen efter 1668 års tulltaxa” i Göteborg eller Marstrand,
hvarjämte Fjärehäradsboma, vid konfiskation af sina farkoster, icke längre fingo ”understå
sig att vidare bruka någon seglation eller handel” utom på Göteborg. Längre fram —
den 17 augusti 1681 — ”benådade” konungen åter Göteborg med nederlagsfrihet, dock
endast på vin, salt och spannmål och på villkor, att varorna icke låge längre än ett år
på nederlaget, — hvilken nederlagsfrihet dock under år 1682 ej tyckes hafva blifvit
begagnad. Uddevalla sjöfart inskränktes än ytterligare och tullkontoret därstädes indrogs;
likaså återlämnades Säfvedals härad till staden, dock med det villkor, att ”inkomsterna
af samma härad icke till privat nytta, utan blott och allenast till publika byggningar,
bryggors, slussars, kanalers reparation och vidmakthållande employeras”.
Ett nytt bevis på kunglig välbevågenhet tillkom år 1683, då bönderna i Halland och
Bohuslän fråntogos rättigheten att segla på utrikes orter, — endast ”med sin egen afvel
och tillverkning” fingo de för öfrigt segla på inrikes orter, — och Göteborgsfartygen
erhöllo samma frihet som frihetsskeppen i Stockholm, dock under villkor, att Göteborgs
borgare och icke några främmande voro redare. Dessutom befriades staden från att
gälda den uppkomna vinsten af 2,000 daler silfvermynt i kontributionen, och skedde
detta på det sannerligen rätt märkvärdiga sättet, att Kungälf, Marstrand, Uddevalla
och Marstrand i stället fingo tillskjuta detta belopp. Längre kunde en kunglig nåd vål
knappast gå..
Samma år påbörjades uppförande af järnvågen på ön emellan norra och södra
Hamngatorna ungefär vid nuvarande Brunnsparken. Såsom ofvan nämts, hade den före
branden 1669 varit förlagd till rådhusets första våning, men sedermera troligen flyttats till
förutämda ställe, där byggandet pågick en längre tid, troligen ända till 1695, då det
uppgifves, att järnvågen ännu ”stått i byggning”.
Det märkligaste i kgl. resolutionen den 24 november 1686, som tillkom närmast efter
1683 års resolution, äro bestämmelserna om frakten å Vänern. Göteborgame hade
klagat öfver att de i Karlstad och Kristinehamn icke kunde få sådana farkoster, som bäst
lämpade sig för järntransport. Kgl. Maj:t resolverade nu, tydligen i strid med
Götebor-games önskan, att endast sådana fartyg från Vänersborg, som kommo med last till
Karlstad och Kristinehamn, finge intaga last i dessa städer, hvarigenom ”returerna skulle
faciliteras”, och bestämde dessutom, ”på det att fraktaren icke skulle hafva val att
ackordera om bästa köpet med hvem han ville”, en taxa för sjötransporter mellan Vänersborg
och Kristinehamn, nämligen sex mark silfvermynt för hvarje last sommartiden t. o. m.
mickelsmässan, därefter till mårtensmässan 7 >2 mark och längre fram på hösten 9 mark,
— skolande tiden räknas från den dag, då farkosten fått sin fulla läst ”och är klargjord”.
Härförutom utsträcktes genom denna resolution nederlagsfriheten äfven till stenkol
och bly; för att ”på färsk klagan och gärning” rannsaka rörande oärligheter, som af
bönderna föröfvades vid transporten af gods öfver Edet (Trollhättan), tillsattes en
särskild domstol, hvars rannsakan sedermera skulle öfverlämnas till häradsrätt; och till
landshöfdingeämbetet öfverlämnades för undersöknings verkställande dels snickames i
Göteborg klagomål öfver Hallandsböndernas införsel till staden af allehanda arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
