- Project Runeberg -  Sveriges handel och industri i ord och bild / Göteborg /
143

(1901-1907) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

staden, där han, om än med svårighet, beredde sig tillfälle att studera skeppsvarfsflugan,
som förstörde ek- och trävirke å varfven; af direktören öfver ostindiska kompaniet
Sahl-gren fick han en paradisfågel, som omsorgsfullt beskrifves. För öfrigt var Linné ingen
beundrare af detta kompani, som ”förde silfver till Ostindien” och där bytte bort det ”för
några blader af en buske, som lätteligen kunde växa hos oss själfva, om man allenast
skötte om, att först skaffa friska frön; dessa blader bruka vi att dricka in infuso, oaktadt
vi själfva äga hundradetals både smakligare och hälsosammare växter; och en del af
silf-ret, som uthärdar all tid och ej en gång förtäres af elden, bortbyte vi för bräckliga
lerkärl, som, en gång släppte, aldrig stå att laga. Si så”, säger Linné, ”kommenderar
visheten pänningen och modet visheten”.

Det ostindiska kompaniets framgång hade väckt många afundsmän, och när fråga
uppstod om ny oktroj funnos flere spekulanter, dels hrr Abraham och Jakob Arwedsson i
Stockholm, — hvilka med sig ville förena portugisiska judar, — dels ceremonimästaren
Carl Broman samt handlanden And. Plomgren och Grill, likaledes i Stockholm och dels
det gamla bolaget. Sedan detta med sig lyckats förena de tre sistnämde, försökte rådet
visserligen ena alla parterna, men då detta ej gick för sig, utfärdades ändtligen i maj
1746 efter långa förhandlingar privilegier för en ny oktroj, denna gång på 20 år.

Dessa privilegier skilde sig i flere afseenden från de föregående. För hvarje fartyg
skulle efter lycklig hemkomst betalas 50,000 daler sm:t, till staden Göteborg 2 daler pr
läst och till konvojkommissariatet 600 daler för hvarje skepp. (Denna afgift tillkom
på den grund, att ostindiefararne redan 1742 på särskild begäran erhållit konvoj af
örlogs-män af fruktan för ryska örlogsmän, och då dylik konvoj visade sig vara nödvändig,
inrycktes nu bestämmelse härom). Direktionen skulle bestå af sju personer, af hvilka
minst 4 skulle vara bosatta i Göteborg; ny direktör valdes vid uppkommen ledighet af
direktionen och 12 ”hufvudparticipanter”, hvilka dessutom årligen hade att granska
kompaniets räkenskaper, som strängt skulle hemlighållas. Lägsta teckningsbeloppet
var 600 dr smt. Vid reexport af de införda varorna skulle betalas J4 % i rekognition,
men vid utförsel af svenska varor skulle dessa åtnjuta samma förmån som helfria
fartyg (endast 2/s af stadgade afgifter). Vidare tillförsäkrades bolaget optionsrätt för ett
kommande privilegium och härförutom stadgades en del bestämmelser, som alla voro af
mera privat natur, utom den att kompaniet medgafs rätt att bilda en ”stående fond”,
medels hvilken man ville åstadkomma hvad vi i våra dagar kalla grundfond, — förut hade
nämligen delägame vid hvarje utrustning af en ny expedition sammanskjutit det
be-höfliga beloppet och erhållit utdelning i proportion efter insatsen.

En dylik ”ständig fond” kom också till stånd fr. o. m. september 1753, sedan 1752 års
riksdag för bildande af en sådan medgifvit kompaniet befrielse från den stadgade afgiften
af 50,000 daler sm:t, under förutsättning att alla utlänningar ”nästan fullkomligen” skulle
afstängas från deltagande i kompaniet. Huru stor denna fond var, vet man icke, ty från
nämda år blef hemlighetsmakeriet än större; räkenskapen öfversågs hädanefter endast hvart
tredje år af revisorer, som valdes af delägarne och fingo aflägga ed på att icke yppa
någonting af hvad som kom till deras kännedom; och sedan dessa revisorer godkännt förvaltningen,
uppbrändes helt enkelt alla räkenskapsböcker och allegat, så att åtal icke skulle komma
i fråga. Att kompaniet i åtskilliga fall missbrukade sin makt är knappast underkastadt
tvifvel och ständerna utprässade, tvifvelsutan med all rätt, år 1765 utaf kompaniet den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shi/goteborg/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free