Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
thee soatchoun.............för 108—131 öre smt
„ pekoe .................,, 110—170 ,,
.. hysan .................,, 343—351 » » och
,, hysan-skin.............,, 191—215 ,,
Men det var ej endast ostindiehandeln, som vid denna tid bidrog till Göteborgs
för-kofran. Af lika stor och för staden i dess helhet måhända ännu större betydelse blef
det betydande sillfiske, som på 1700-talet började i bohuslänska skärgården. Innan
sillen emellertid kom dit, hade den företagsamme Niklas Sahlgren planerat ett företag
att på de engelska och skottska kusterna idka torsk- och sillfiske, för hvilket ändamål
han bildat ett kompani, i hvilket Kgl. Maj:t den 12 augusti 1745 tillät äfven portugisiska
judar att ingå, samtidigt hvarmed dessa judar fingo rätt att i Göteborg upprätta en
synagoga och anställa en rabbin.
En ostindiefarare, Prins Gustaf, vid Bay Falls. Efter Ekeberg
Redan år 1747 började, oförväntadt nog, sillen att gå till i norra bohuslänska skärgården;
den återkom sedermera hvarje år samt trängde allt längre söderut, så att den år 1750
uppträdde långt in i Göta älf, ända uppe vid Tingstad ofvanför den nuvarande
Hisings-bron. I södra skärgården var man ingalunda rustad för detta fiske, utan sillen fick, som
en författare säger, flere år ”smaska i vattnet” utan att något åtgjordes, förrän år 1751,
”då den för svenska folket så lyckliga händelsen inträffade, att fiskaren Jacob Erichsson
på Sotenäs vid sin hemresa från Göteborg i augusti månad råkade att ligga i blek på
Kungälfsfjorden, där han blef varse rörelsen af sillen, som han trodde vara makrill; denne
man, af annan art än Söderöboarne, skyndade sig hem, hämtade sin makrillnot och drog
sill vid Brunskär, mil från Göteborg”.
Ryktet hade vingar, säger samme författare, flere nordbor infunno sig med
makrill-notar och man fångade 1752 och 1753 ”så mycken sill man till stadens och landets
be-hof behöfde”. Märkligt nog hade regeringen denna gång öppet öga för betydelsen af detta
fiske och utfärdade redan den 8 september 1752 en förordning, i kraft af hvilken de, som
ville nedsätta sig å kronans ägor i skärgården för att idka saltsjöfiske, icke blott utan
Sveriges Handel och Industri: Historik 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
