Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en person, utgjorde 5,000 rdr specie; kontoret berättigades äfven att upplåna
pän-ningar mot ”lindrig ränta” och att genom ”af - och påskrifningar ombesörja
pänninge-transaktioner för enskilda, som därtill insatte fond”, hvarvid x pr mille skulle afdragas
för besväret.
Man kunde tro, att ett dråpslag skulle riktas mot Göteborgs handel genom den år 1775
publicerade kgl. förordningen, som gjorde Marstrand till frihamn, — borgerskapet i
denna stad hade redan 1747 framställt begäran härom. Men det är icke möjligt att i
Göteborgs handelshistoria skönja det ringaste inflytande af denna regeringens märkliga
åtgärd, som ju i våra dagar ånyo påkallats. Ar 1794 upphäfdes Marstrands
porto-franco-frihet, som snart sagdt endast bidragit till att främia lurendräjeriet och sedeslösheten
inom skärgården.
Stadens mindre handlande hade ingalunda glömt sina gamla klagovisor öm förfång i sin
handel. Nu riktade sig deras vrede synnerligast emot dem, som i Haga och Masthugget
börjat drif va handel, men framför allt emot dem, som försökte att af yttra lifsmedel o. d.
vid fabrikerna i Majorna. De fyra kategorierna grosshandlare, minuthandlare, hökare
och månglare voro strängt åtskilda och hade sina verksamhetssfärer noga begränsade;
minuthandlarne förbjödos sålunda att upprätta filialer af sina affärer och hökarne, som
år 1771 fingo ett reglemente för hökerisocieteten fastställdt af K. M:t, måste göra alla
sina inköp af handelsvaror hos minuthandlarne samt fingo icke före kl. 2 e. m. köpa
något af landtmän, som kommit in till staden. Såsom ett bevis på framsynthet vid
denna tid må anföras, att handelssocieteten år 1773 påyrkade införande af en ”börsrätt”,
— en handelsdomstol, scm skulle afgöra växel —, sjörätts- och haverimål samt bestå
af en magistratsledamot och 4 handelsmän som bisittare. Häraf vardt dock ingenting,
men en handelsbörs öppnades år 1781 i hörnrummet på undra botten i rådhuset.
I fråga om samfärdsmedlen hade staden icke afsevärdt skridit framåt; Polhems
storartade plan om Trollhätte slussar hade gått om intet; staden, som 1748 berättigats att
uppbära s. k. revierspängar för uppmuddring af segelrännan, försummade däremot att
hålla segelleden uppåt älfven i stånd. År 1767 fastställde Kgl. Maj:t en ”förening”, som
handlande i Göteborg sins emellan träffat om en viss ”nummerordning” för järnets
öfver-försel från Vänersborg och Korsberget till Åkerström samt därifrån vidare med fartyg till
Göteborg, hvarigenom man ändtligen fick någon reda i de dittillsvarande besvärliga
förhållandena. En ordnad postgång hade man ock genomfört, och år 1777 tillkom den
ståtliga anordningen, att en ”kunglig priviligierad fraktvagn” hvarje månad skulle afgå
mellan Göteborg—Stockholm, Göteborg—Jönköping och
Helsingborg—Göteborg—Strömst ad. En gång i månaden ....
Den fjärde oktrojen beviljades redan år 1782, samma år som den största exporten af
ostindiska varor ägde rum under hela den tid, sådan utförsel förekom. Under de år, som
härefter följde, till dess den nya oktrojen trädde i verket, vann Göteborgs handel en
betydande förmån därigenom, att år 1784 nederlagsfrihet beviljades Frankrike i vår stad.
År 1785 flyttades järnvågen från nuvarande brunnsparken till det vida rymligare och
lämpligare område öster om masthuggshamnarne, där den sedermera var förlagd, ända
till dess järnvågen upphörde.
Med år 1786 trädde den nya oktrojen, till hvilken subskriptionen verkställdes den 2
april 1785, i verksamhet med cn fixfond af 1,222,800 rdr bko specie, som slutinbetaltes den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
