- Project Runeberg -  Sveriges handel och industri i ord och bild / Göteborg /
171

(1901-1907) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

siffror för snart sagdt alla varor — endast trämassa, plattjärn och bomullsväfnader visa
ett ständigt framåtskridande — och oroligt växlande noteringar, som beteckna den
allmänna ovissheten. Särskildt år 1878 visar låga värden och hade till påföljd en
handelskris i början af år 1879, som allvarsamt berörde några finanskretsar i vår stad.

Denna känslighet för allmänteuropeiska förhållanden varade dock icke länge, utan
bättring inträdde snart för att efterföljas af den långsamma afmattning eller likgiltighet,
som kännetecknade hela Europas handel under större delen af 1880-talet. Den märkliga
förändring af handelsverksamheten, som uttrvckes af en vidsträcktare arbetsfördelning
i så måtto, att försäljaren i stället för att förut uppsökas nu måste uppsöka afnämaren
genom sina ombud (”resande”), var fullt genomförd i vårt land redan under föregående
decennium och konkurrensen, synnerligast från Tyskland, tvang grosshandeln att
ytterligare fortsätta i denna riktning. Härtill kom, hvad Göteborg angår, det delvis lyckade
försöket att genom för utlandet förmånliga samtrafikstaxor å järnvägsleder förminska
dess handelsområde och handelsomsättning. Göteborg måste därför söka att genom
utsträckta järnvägsförbindelser utvidga sin verksamhetssfär, då icke häller ledningen af
Trollhätte kanal tycktes vara benägen att genom lättade kommunikationsafgifter
motsvara tidens anspråk, och gaf sig därför in på en fullt medveten järnvägspolitik, som
obestridligen, trots all motvilja och trots allt bekämpande, haft en lyckosam utgång.

På det hela taget var 1880-talets rörelse af rätt nedslående art i vår handelsstad. Den
svenska bergverksdriften genomkämpade en af sina svåraste perioder, de nya
metoderna hade uppdrifvit utlandets konkurrensförmåga i oerhörd grad och
järntillverk-ningsfrågan, som i vårt land ytterst är en kolfråga, — emedan det hos oss dyrare
stenkolet fördyrar den svenska produkten och minskar dess konkurrenskraft, — kunde icke
så lätt lösas. Man hoppades mycket af den svenska tillverkningen enligt Siemens-
Mar-tinmetoden, men de pålagda dryga tullarne i Amerika och Frankrike vållade stort afbräck.
Efterfrågan efter svenskt brännstål i bunkar och knippor minskades oupphörligt, liksom
af söm- och annat s. k. fin järn. Ett undantag i järnexporten öfver Göteborg förekom
år 1889, då tackjärnsutförseln tillväxte med omkr. 10,000 ton på grund af engelska
spekulationsaffärer, men påföljande år återgick den i det normala läget. Däremot ökades
järnmalmsutförseln öfver Göteborg till westfaliska järnverk och uppgick år 1890 till
11,600 ton.

Äfven trä varuhandeln var ytterst skiftande och, oaktadt åren 1888—9 voro särdeles
goda, blef 1890 det sämsta år som förekommit sedan 1879. Utförseln af plankor, battens
och bräder var i tillbakagång, under det att däremot hyflad trälast var i afsevärd
tillökning. Likaså skred utförseln af grufstolpar nästan ständigt framåt och ökades under
decenniet från 174 till 310 tusen kbm. Äfven utförseln af snickeriarbeten var i afsevärd
tillökning, men framför allt gällde detta om trämassa, som nu blef en af Göteborgs
väsentligaste afsättningsartiklar och under perioden sjudubblades (från 6,8 till 46,6 tusen
ton). Detta är kanhända det mest karaktäristiska i hela 1880-talets Göteborgs handel,
såvida man icke vill räkna dit den snart sagdt fenomenelit af tagande hafreexporten.

För Bohuslän i dess helhet började det stora sillfisket under denna period. Redan
vintern 1877—8 hade man märkt ”större massor storsill” och snart blef det tydligt, att man
kommit in i en ”så kallad sillperiod”. I fråga om Göteborgs export visar sig detta bäst
därigenom, att exporten af ”fisk, färsk, alla slag” ökas från 1,5 till 18,7 mill. under tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:41:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shi/goteborg/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free