Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
befolkningen i första hand. Djupt in i Sveriges östkust skär den breda Braviken, norrut
begränsad af den skogiga höjdsträckningen Kolmärden och söderut stötande till det öppna,
bördiga Vikbolandet. Fran Bravikens innersta del öppnar sig en bygd, som sträcker sig
inat det östgötiska slättlandet och som genomflytes af den pa forsar rika Motala ström,
hvilken sedan gamla tider var känd för fiskrikedom, särskildt lax. Här ett stycke upp för
floden till närheten af fallen var salunda en gynnsam plats för tidig bosättning. Åtskilliga
minnesmärken och fornfynd utvisa också, att trakten kring Norrköping tidigt varit bebyggd.
Vid Hults bruk har man anträffat ett stort antal dels färdiga, dels bearbetade stenyxor af
s. k. grönsten. Yxorna hafva tillverkats pa platsen, där äfven slipstenar funnos; stenbrottet,
där materialet hämtats, lag i närheten. 1 stadens omedelbara närhet vid Himmelstadlund och
Ingelsta samt vid Resebro och Herrebro i Borg och Löts socken finnas hällristningar,
föreställande bl. a. skepp, svärd och pilar. Vid Herstaberg finnas runstenar, och i Dagsberg
invid kyrkan synes en grafplats, där likbränning ägt rum, hafva befunnit sig. Säkerligen
hafva ock vikingar haft sitt tillhåll invid strömmen, hvarpa häntvder den berättelse, som är
fäst vid Knäppingsborg, klippan vid södra randen af fallet vid Järnbron.
Parti af hällristningarne vid Himmelstadlund (flere skepp, fyrfotadjur, skålformiga hålor, en mansfigur samt
en oförklarlig figur). (Meddelanden frän Östergötlands fornminnesförening 1904)
Längt innan nu Norrköping nämnes i vara medeltidshandlingar, har platsen tydligen ägt
en bofast befolkning, och drefs här kvarnrörelse och laxfiske. Om man salunda kan antaga,
att här tidigt uppstått ett samhälle, sa dröjer det jämförelsevis länge, innan urkunderna vittna
härom, och hvad de hafva att förmäla om det äldsta Norrköping är ej sa synnerligen mycket.
Genom gafvo- och salubref till kloster och till S:t Olofs kyrka samt fran en del dombref
är det egentligen, som nagra upplysningar kunna vinnas. Märkligast är därvid Askeby
(Askaby) kloster i Bankekinds härad, i’/4 mil öster om Linköping. Askeby var dotterkloster
till Wreta och tillhörde nunnor af Cistercienser- eller Bernhardinerorden samt torde hafva
grundats vid midten af iioo-talet eller nägot senare. Till Askeby betalade Norrköping en
viss afgift, klostret föreslog präst vid S:t Olofs kyrka och ägde i Norrköping hus, kvarnar,
fisken och åkrar.
Såsom nämdt, är det emellertid tämligen sent, som Norrköping omtalas i
medeltids-handlingarna. Ar 1283 skänker konung Valdemars gemål, Sofia af Danmark, till systrarna
i S:t Martins kloster i Skeninge det laxfiske, hon ägde i Norrköping; i sin krönika berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
