Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kvarnrörelse och fiske voro alltjämt viktiga näringsgrenar, och så väl konungen, kronan
och enskilde förstodo att däraf draga vinst Till konungen, kronan och adeln gingo
katolska kyrkans tillhörigheter, och äfven därutöfver förstod Gustaf I att öka sina inkomster
eller sin fasta egendom. — Så begärde två borgare i Norrköping, Jöns Mickelsson och
Hendrick Gotskalckson, att till den halfpart, de ägde i en gård, få lösa sig till den andra
hälften, som konungen ägde. Gustaf skref då (nov. 1551) till sin fogde Erik Svensson,
att han i stället önskade tillösa sig de båda borgarnas halfpart, »hvarför är vår vilja och
befallning, att du samme halfpart — — — — — lösa skall, vetande dig härefter rätta.»
Indragningarna från kyrkan böljade visserligen snart
nog efter besluten på Västerås riksdag, 1527; i dec.
samma år skrifver konung Gustaf om försäljning af
en biskop Brask tillhörig strandbod i Norrköping, men
ännu i augusti 1543 finna vi bref för Sven
Torstens-son att rannsaka alla ängar, fisken, vreter och
kvarnar, som lågo vid »Norrköpings by» och hörde till
kyrkan i Östergötland. Att konung Gustaf såsom
kvarnägare höll noga på sina inkomster, finna vi af
hans bref (mars 1550) till Lasse bältare: »Som du
ock berör, att de, som hafva våra kvarnar i
Norrköping, hafva ingen råd göra tullen ut i detta år, utan
begära lösen för penningar, så är oss endels
underligt, att du i så måtto djärfves till att ljuga för oss,
för thy det är ju veterligt nog, att samma mjölnare
hafva haft nog att mala i detta år, så väl som de
andra, hafva ock för den skull utan tvifvel god råd
till att göra deras rättighet ifrån sig. Så må du ock
rätta dig efter att skaffa oss vår rättighet ut och icke
ytterligare lägga dig i försvar eller dagtingan för
dem.»
I fråga om fisket kan frän denna tid anföras:
Tillåtelse lämnas 1538 för Jöns Ambjörnsson och Olof
Besche i Norrköping att bygga ett laxfiske där i ån,
som förr legat under biskopsstolen i Linköping och
kallades »Brolanen». De skulle däraf göra konungen
räkenskap. Till fogden Erik Svensson skrifver konungen (jan. 1550), att han skulle förhandla
med de skeppare och båtsmän, hvilka öfver vintern lågo i Norrköping i »borgeläge» med
konungens galleijder», att de, som eljest intet hade att uträtta, skulle begifva sig till
Brå-viken och hjälpa till vid det fiske, »vi låte där förhänder hafva.» Pä våren 1551 sändes
Anders bådzman, laxfogde från Elfkarleby, till Norrköping för att där förestå laxfisket. Då
ståthållaren Erik Jöransson Ulfsparre förlänades med Norrköpings hus och rätt att begagna
kronans »note-drätter» vid Stegeborg, Norrköping och Bråborg, som ej voro förpaktade,
fästes därvid (1619, 1620) det villkoret, att den fisk, som fångades, skulle, »då K. M:t själf
är där tillstädes, levereras till K. Akts bord-. Under Gustaf Adolf var Norrköpings ål- och
laxfiske utarrenderadt på för kronan fördelaktiga villkor.
För att i någon mån belysa Norrköpings storlek och dess förhållande till sin granne och
Hus i Stralsund från hansetiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
