Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjära och bräder ändock nödvändigt i Norrköping eller andra stapelstäder utskeppas måste
och den mellanhanden igenom Söderköpingsborgaren allenast tjänar till varans stegrande»
— — —. »Dock vill K. M:t bibehålla Söderköping vid dess stadsrättighet samt uppstads
villkor och näring förunna — — — börandes sig vinnlägga om allehanda nyttiga
manufakturer, hvarpå alla uppstäder egentligen äro grundade.» Härmed lät Söderköping sig ej
nöja, utan dess ombud vid riksdagen Carl Arrhenius anhöll hos ständerna, att Söderköping
måtte återfå sin stapelfrihet samt nyttjandet af lastageplatsen Valdemarsvik. Detta bifölls
af ständerna, och kungl. resolution härom utfärdades 12 dec. 1727. Emellertid återställdes
först 1729 Valdemarsviks våghus till magistraten i Söderköping. Någon större fördel af
köpingen hade ej Norrköping haft, ty från 1724 t. o. m. 1727 hade blott influtit några
hundra daler s.m. i vågpänningar för mässing från Gusum, som afskeppats öfver vågen i
Valdemarsvik. Frågan kom emellertid åter upp, fastän i något annan form, i det att
Söderköping 1731 under vissa villkor ville afstå sin stapelrätt till Norrköping, och sig »med
denna uti en societet förena och införlifva.» Söderköping skulle då blifva en
manufakturplats under Norrköping. Norrköpingsboarna funno detta förslag mindre tilltalande: »De
ville för ingen del med Söderköpings borgerskap vara uti en societet förknippade eller
in-förlifvade.» Däremot ville de ett fastställande af 1723 års resolution, om det kunde ske
utan någon tunga för Norrköpings borgerskap. Frågan behandlades sedermera på så sätt,
att deputerade från båda städerna i närvaro af landshöfdingen upprättade ett
» förening mellan Norr- och Söderköping»; borgarna i denna senare stad hade på allmän
rådstuga enhälligt afsagt sig stapelrätten och begärt att få blifva uppstadsborgare.
Borgerska-pet i Norrköping, som senare hördes, fruktade emellertid, att de allmänna gärderna skulle
minskas för Söderköping, men ökas för Norrköping. Saken hänsköts sedermera 1733 till
landshöfdingens afgörande och förföll därefter.
Då försöket att i Valdemarsvik förvärfva en köping för staden misslyckades, sökte
Norrköping 1735 genom sin fullmäktige vid riksdagen justitieborgmästaren Jacob Ekbohm att
få på den »holme, hvarest det gamla slottet Stegeborg förr stått» inrätta en »köping till
stadens och skärgårdens nytta.» Detta afslogs emellertid af K. M:t, emedan »Söderköpings
stad skall genom dess erhållna privilegier af den 27 april 1649 och den 31 oktober 1650
vara förklarad fri från Norrköpings stads borgerskaps intrång uti Stegeborgs skär med
tillydande vikar.» Äfvenså utföll ej till Norrköpings fördel en tvist 1737 med Nyköping
rörande lastageplatsen Sandviken i Krokek. Norrköping fick sålunda nöja sig med den i
det föregående nämnda köpingen Hellestad, hvilken vi under den följande tiden funnit nämnd
ett par gånger i offentliga handlingar. Ar 1813 erhöll nämligen genom kungligt bref en
handelsbetjänt rätt att i Hellestad idka minuthandel, »emot det han till stadskassan i
Norrköping, under hvilken stad ifrågavarande köping lyder, den i sådant fall vanliga kontingent
erlägger.» Och i Karl XIV Johans bref 1839 rörande båtsmanshållets fördelning mellan
städer och köpingar enligt nya grunder heter det, att Hellestad »icke kunnat upptagas till
beviljning för borgerlig rörelse eller hus och tomter, därför att några sådana, köpingen
tillhörande, icke funnos och — — invånarna utgjorde beviljning i de städer, där de äro
såsom borgare skattskrifna och hvarest deras beviljning jämväl blifvit inräknad.»
Vi vilja ock i detta sammanhang anföra, huru frågan om Söderköpings stapelstadsrätt
åter senare väcktes. Sedan K. M:t 1832 bifallit ett af generaltullstyrelsen i betänkande om
tullbevakningskontrollen å Göta kanal framställdt förslag, att tullbehandlingen af direkta
sjökommunikationen med Söderköping måtte jämte stadens nederlagsrörelse utöfvas vid Mem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
