Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Afd. 1. Historisk inledning af K. G. Lundqvist ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såge sig nödsakade att dem alldeles nedlägga, om de ej finge återfå de för dem indragna
spinneripremier, åtminstone för åren 1765 och 1766, och de jämväl därefter af lika förmån
göras delaktiga». Denna fråga framlades nu af collegium för ständerna, på det att dessa
»måtte hafva tillfälle att pröfva, hvad hjälp och biträde dessa idkare härutinnan meddelas
måtte.»
Under det att kam-ulls-spinningen såsom ett lättare och snyggare arbete visade vackra
resultat, var det svårare att få folk till klädes-garns-spånaden. Härom säger
kommerskollegium 1769: »Hvad klädesgams-spånaden beträffar, så låter det sig icke gärna göra, att en
fabriksidkare till sina klädens tillverkning kan med nödig spånad på annat sätt blifva
försedd än genom antagna frivilliga spinnerskor, som måste arbeta uti idkarnas därtill inrättade
särskilda rum. Mera svårighet att få frivilliga spinnerskor till grof spånad äro fabriksidkama
underkastade för den orsak, att denna spinnsel är mera osnygg och mindre lönande.» Dä
emellertid behofvet af groft kläde var stort så väl för regementenas som för den stora öfriga
mängdens af befolkningen beklädnad, så sökte regeringen på hvatjehanda sätt underlätta för
fabrikanterna fyllandet af deras behof af grof spånad. Så kunde dylik för nedsatta
arbetspris erhållas i de på flere ställen i riket inrättade spinnhusen. Det arbete, som från dessa
lämnades, var under flera år ganska ringa. I tanke att bättre resultat skulle uppnås, om
man engagerade den enskilda vinningslystnaden i dessa inrättningar, fann kommerskollegium
redan åren 1752 och 1753 lämpligast, att spinnhusen utarrenderades till enskilda personer,
hvartill K. M:t gaf sitt bifall. »Men utgången viste emot förmodan, att ändamålet icke statt
därigenom att vinnas, ty i brist af folk, som dömdes till spinnhusarbete, kunde arrendatorn
med sin bästa välmening ingenting uträtta.» Kollegium ansåg därför bl. a., att spinnhus
blott borde finnas i Stockholm, ATorrköping, Göteborg och Abo. Hvad spinnhuset i
Norrköping angår, så ställdes det 1769, sedan arrendetiden utgått, under hall-rättens inseende.
Utom här anförda åtgärder för manufakturerna, vidtogos ock en del andra, hvaribland vi
vilja nämna inkallandet af yrkesskickliga arbetare. I manufaktur- och handelsdeputationens
betänkande vid riksdagen 1741 heter det, att till riket inkallats »ett ansenligt antal fina
klädesarbetare», såsom klädemakare, öfverskärare, spinnare, färgare, valkare, kammakare m. fl.
»in summa alla de arbetare, som till den fina klädestillverkningen erfordras,» hvilka blifvit
fördelade emellan yllefabrikerna i Stockholm, i och Alingsås.
Granskar man den hos Sundelius anförda förteckningen öfver privilegierade fabriker
frihetstiden jämförd med den i Stockholm 1755 tryckta alfabetiska förteckningen öfver
privilegierade manufakturverk i Sveriges rike till 1754 års slut, finner man under tiden mellan
1711 och 1725 inga sådana privilegier utfärdade. Detta sista år privilegierades emellertid
för Petter Reimers och Katarina Houbbert en buldansfabrik och under åren 1726, 1727
och 1729 ej mindre än 4 tobaksfabriker, hvaraf dock en ej kom till stånd; de tre andra
tillhörde A. Reinh. Broocman, Tobias Stechau och Caspar Hinric Rode. Från och med
1730 märkes större lifaktighet, i dét under tiden 1730—1740 ej mindre än 17 fabriker privi
legierades, däraf dock trenne ej igångsattes. De flesta förekomma under åren 1735 och
1739. Fabriker för kläden och yllevaror voro 7 st. och tillhörde tullförvaltaren Georg Fredr.
Körner, Jöns Jönberg, Jakob Renström, borgmästaren Olof Ekerman och medintressenter,
kommissarien Harald Urlander, Kristofer Braad och Carl M. Fischerström, hvars fabrik
kallades Propatria. De öfriga voro tre tobaksspinnerier, tre sockerfabriker, hvaribland
sockerbruket Planeten (1739) tillhörigt Johan Adelsvvärd, samt ett juft- och saffiansberederi. Under
tiden 1741 —1750 utfärdades privilegier för 16 st., hvaraf tvänne ej kommo till stånd. Häri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
