Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erlägga kvartalsavgiften till ämbetet, nota bene
om hon befanns vara fattig.
Ämbetets skyldighet att hjälpa mästareänkan
till rätta, då hon önskade en gesäll, tycks i
Tyskland ha uppfattats så, att hon hade rätt att
på annans verkstad utpeka den gesäll, som föll
henne bäst i smaken. Man får den
uppfattningen av en skildring, som en svensk gesäll lämnat
från en kondition i Cassel på 1840-talet. Han
har skildrat sina vandringar i en liten skrift
med titeln: Minnen från gesällåren under
skråtiden eller Resa till fots genom en del av
Sverige, Danmark, Tyskland, Ungern och
Kroatien åren 1832—41. Hela skildringen är
författad på vers. 1 Cassel arbetade denne gesäll
hos en dansk mästare vid namn Bielefeld. Där
trivdes han utmärkt, men så en vacker dag
gjorde en mästareänka anspråk på, att han skulle
flytta till henne. Vi böra låta honom själv
berätta om detta äventyr:
Sex månader var jag här1, trivdes hela tiden,
Förtjänte mycket guld, gav också mycket ut;
En änka vore här, vars man var nyss avliden,
Gesäll behövde hon och fick den ock till slut,
Men saken vore knepig: den änkan ville ha,
Den måste också dit, hos henne arbete ta.
Hennes verkstad var bra, men hennes rykte illa,
Därutav kom det sig, att ingen ville dit;
1 Hos Bielefelds.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
