Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenåldern (Till början af det andra årtusendet före Kristi födelse.) - II. Den yngre stenåldern. (Från det femte till början af det andra årtusendet före Kristi födelse.) - 2. Tillverkningen af stensakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLVERKNINGEN AF STENSAKERNA. 31
i senare tid har man också genom försök öfvertygat sig om att äfven
i mycket hård sten ett hål kan borras med en träkäpp samt sand och
vatten. Käppen, som trycker hårdt emot stenen, sättes i en hastig,
roterande rörelse, hvarigenom sandkornen pressas
in i dess nedre ända och småningom nöta ett hål
i stenen. Men härvid måste, om stenen är hård,
en stor ihärdighet utvecklas; genom ett par timmars
arbete fördjupas hålet knappt märkbart. Borrningen
börjas bäst från stenens båda sidor. Först
uppkommer å hvardera sidan en grop, hvilkens nedre
del blir allt smalare; slutligen genombrytes
skiljeväggen, och hålet ser då ut som tvenne med
spetsarna mot hvarandra ställda käglor. Fördjupningen
blir naturligtvis smalare nedåt, därför att käppen
småningom nåätes, så att dess ända blir kullrig.
Bland de i jorden hos oss funna stenyxorna
finnas många med ofullbordade hål, hvilka alldeles
motsvara det sålunda borrade hålet i dess olika
stadier af fulländning.
Andra svenska stenyxor med ofullbordade
skafthål visa sig emellertid vara borrade på ett annat
sätt. I midten af hålet sitter en rund, upptill
smalare tapp, såsom å fig. 44 (jfr fig. 45).
Genom försök har man öfvertygat sig om att 44. stanna mod p
sådana hål kunna åstadkommas med sand, vatten börjadt skafthål, i
och ett rörben af djur eller ett rör gjordt af ars m 7. tånp
horn eller trä. Först bildar sig på stenens yta en Värmland. 1/2.
ringformig insänkning. Borren nötes småningom,
och ringen blir i följd däraf allt smalare nedåt, under det att upptill
den sand, som ligger omkring borren och bringas i rörelse af denna,
fortfarande nöter på väggarna af det redan bildade hålet, utvidgande
detta och gifvande tappen i midten formen af en kägla. I borrhålets
väggar visa sig, alldeles som på väggarna i de
gamla stenyxornas skafthål, parallellt gående
repor, hvilka tydligt synas å den för öfrigt glatta
ytan. Dessa repor åstadkommas af enstaka större 2
sandkorn, den glatta ytan åter af de andra, små- 4 LIAMMMM
2 2 1 U LMMAAELEA
ningom till fint pulver förvandlade kornen. å Dnashising aj
Äfven i detta fall är det naturligtvis egent- Jaan fig 44. s
ligen sandkornen, som åstadkomma hålet. Detta
förfaringssätt, hvilket tydligen är yngre än det först beskrifna, är
mycket mindre tidsödande än detta, emedan man icke behöfver nöta
bort hela stenmassan i det blifvande skafthålet, utan endast ringen
omkring tappen, hvilken slås af eller utfaller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
