Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stenåldern (Till början af det andra årtusendet före Kristi födelse.) - II. Den yngre stenåldern. (Från det femte till början af det andra årtusendet före Kristi födelse.) - 3. Förbindelse med andra länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 STENÅLDERN.
del. Samma ornamentsmotiv återfinna vi nämligen i mellersta Europa,
på Balkanhalfön, på Cypern (fig. 47) och i Egypten; men de förekomma
hvarken i västra eller i östra Europa. De hafva följaktligen kommit
till oss öfver Europas fastland.
En följd af denna redan under stenåldern öppnade förbindelse
mellan Norden och det öfriga Europa kunna vi äfven spåra i det ofvan
omnämnda förhållandet, att prydnader af bärnsten äro lika allmänna i
de nordiska gånggrifterna, som de äro sällsynta i de till en senare tid
hörande hällkistorna. På de sistnämnda grafvarnas tid hade man
genom handeln med andra folk lärt sig inse bärnstenens höga värde,
hvilket man ej kände på den tid, då gånggrifterna byggdes.
Sverige var således under stenåldern ej så afstängdt från all
beröring med andra länder, som man vanligen föreställer sig. Om ock
ej omedelbart utan genom ett af många mellanboende folk
förmedladt inflytande, rönte vårt land redan under denna tid, ett par
årtusenden före vår tidräknings början, inverkan från dåtidens kulturfolk.
Det var hufvudsakligen på två vägar, som dessa stodo i förbindelse
med Norden. Den ena förde utmed Medelhafvets och västra Europas
kuster till våra trakter; den andra förde från den östra delen af
Medelhafvet öfver kontinenten till Nordsjön och Östersjön. Den förra
har, betraktad från vår synpunkt, fått namnet den »västliga», den
senare kallas den »sydliga».
Samfärdseln mellan Orienten och Europa under äldre tider var i
det afseendet lik européernas förbindelse med Afrika och Australien i
våra dagar, att man i det ena liksom det andra fallet länge måste
nöja sig med att följa kusterna, innan man lyckades att bana sig väg
tvärsöfver kontinenten, utmed de floder, som genomskära denna. Först
sedan handeln i långa tider uteslutande följt den »västliga» vägen,
rundt västra Europas kust, öppnades vägen öfver Europas fastland,
följande de flodvägar, som naturen banat.
Det är en af den senaste tidens viktigaste upptäckter i afseende
på Europas äldsta historia, att nyssnämnda väg öfver kontinenten
varit af stor betydelse för samfärdseln med Norden långt före
stenålderns slut här. Ännu för ej länge sedan föreställde man sig, att denna
väg öppnats först mycket senare, än det nu visar sig hafva skett.
De vittnen om en inverkan från Söderns kulturfolk, som nyss
nämnts, äro ej de enda. På den ena eller den andra vägen erhöllo våra
förfäder kännedom om boskapsskötsel och åkerbruk samt om vissa
religiösa föreställningar, som vi i det följande få lära känna.
I högsta grad anmärkningsvärdt är, att vi sålunda redan under
stenåldern kunna spåra ett inflytande från Södern, som ej endast visar
sig inom det materiella området utan äfven inom det ideella. Det
måste hafva varit en långvarig och stark inverkan, som kunnat här i
den yttersta Norden af Europa införa nya grafformer och nya religiösa
föreställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
