- Project Runeberg -  Sveriges historia intill tjugonde seklet / 1. Forntiden /
94

[MARC] With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bronsåldern (Från början af det andra till midten af det första årtusendet före Kristi födelse.) - 3. Förfärdigandet af bronssakerna. - Inhemsk tillverkning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

94 BRONSÅLDERN.

3.

Förfärdigandet af bronssakerna. —
Inhemsk tillverkning.

De verktyg vi nu betraktat användes hufvudsakligen till arbeten i
trä och dylikt. För tillverkningen af bronssakerna själfva erfordrades
mycket enkla verktyg, emedan så godt som alla de under bronsåldern
i Norden förfärdigade bronsarbetena äro gjutna.

Vid bronsgjutning kunna tre olika metoder begagnas.

Den enklaste är att i något fast ämne, som ej lider af hetta, t. ex.
i sten eller brons, göra en fördjupning af samma form som det föremål
man önskar gjuta (fig. 118) och sedan hälla den smälta bronsen i
denna fördjupning. En sådan gjutform består ofta af två hälfter,
hvilka passa ihop. Men emedan det är mycket svårt att få kanterna
så jämna, att de alldeles sluta tillsammans, tränger sig lätt vid
gjutningen någon metall in i springan mellan formens båda halfvor och
bildar den så kallade »gjutsömmen», hvilken ofta är mer eller mindre
synlig å de på detta sätt förfärdigade sakerna från bronsåldern. Denna
metod erbjuder den fördelen, att samma form kan användas många
gånger, men medför i stället, liksom den nästa, en olägenhet därigenom,
att endast enklare arbeten på detta sätt kunna åstadkommas.

Den andra metoden består däri, att man af något fast ämne,
t. ex. trä, gör en modell till form och storlek alldeles lik den sak,
som man vill gjuta, och sedan med denna modell gör en fördjupning i
fin sand. Sanden är fuktig och packad i två trälådor, hvilka
motsvara de båda hälfterna af en gjutform af sten; i springan mellan dem
bildar sig då lätt en sådan gjutsöm, som vi nyss omtalat. Sandformen
blir väl förstörd vid gjutningen, men det är lätt att med trämodellen
åstadkomma flera formar.

Den tredje metoden är ganska olik de nu beskrifna. Man gör
visserligen äfven nu en modell, men ej af trä utan af vax. Denna
vaxmodell omgifves med fin, sandblandad lera, som torkas och därefter
utsättes för sakta eld, då lerformen blir något bränd, och det smälta
vaxet rinner ut genom ett för detta ändamal anbragt hål, under det
att luften kommer in genom ett eller par andra hål. Slutligen hälles
i det förstnämnda hålet den smälta metallen, som fyller den af
vaxmodellen bildade ihåligheten i formen. På detta sätt kan man med enkla
verktyg åstadkomma mycket fina arbeten, och man undviker alldeles
gjutsömmarna, hvilkas borttagande ofta torde hafva vållat svårigheter;
men man måste för hvarje gjutning göra både ny modell och ny form.
Denna metod har tydligen varit mycket använd under bronsåldern.
Härigenom kan man också förklara en omständighet, som ofta blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Jan 28 16:22:56 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtjugonde/1/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free