Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järnåldern (Från midten af det första årtusendet före till midten af det elfte århundradet efter Kristi födelse.) - IV. Öfvergångstid från hedendom till kristendom. - Vikingatiden - 5. Lefnadssätt. - Näringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEFNADSSÄTT. — NÄRINGAR. 263
ynglingasagan lärt sina män. Samma tro återfinnes äfven hos andra
folk än våra förfäder, t. ex. hos lapparne.
Ännu lefver mångenstädes i Norden den föreställningen, att en
sålunda nedgräfd skatt vaktas af sin forne ägare. Så blifver, enligt
folktron i Värend, den man, som lönligen gräft ned gods i jord, efter
döden förvandlad till en stor orm eller drake, hvilken ligger och rufvar
på sin skatt; på samma sätt tros den kvinna, som gömt gods i jorden,
rufva däröfver i form af en stor svart höna. Allmän är ock den
öfvertygelsen, att det lyser på de ställen, där gömda skatter hvila; en
olycklig villfarelse som kostat mången hans nattro och ledt till
förstöring af otaliga grafhögar, där någon skatt aldrig legat, om än deras
innehåll i orubbadt skick skulle hafva varit af högsta värde för
vetenskapen.
I f l
256. Nyckel med kedja af brons. 257. Plan af Stenby borg på Tosterö i Mälaren.
Gottland. 1/2.
Ka 120
I f mer
En orsak till silfrets nedgräfvande i jorden, som under vikingatiden
varit mycket allmän, torde dock hafva varit önskan att äga ett säkert
gömställe, i synnerhet vid fientliga anfall. Äfven i senare tid och
ännn i våra dagar har man under krig mångenstädes gömt sina
dyrbarheter i jorden.
Till skydd och tillflyktsorter vid fienders inträngande i landet äro
troligen de flesta af de utan tvifvel till hednatiden hörande borgar
uppförda, hvilka ligga på bergshöjderna i flera af våra landsorter.
Särskildt förekomma de i stort antal uti landskapen omkring Mälaren,
äfvensom på öarna i denna sjö (fig. 257). Dessa borgmurar äro byggda
af otillhuggna stenar, ofta af betydlig storlek, hvilka äro lagda löst
* Det berättas bland annat, att en lapp, tillspord hvarför han gömde sina pengar,
svarade: »Om mina pengar efter min död fölle i andras händer, hvad skulle jag då hafva
att lefva af i de dödas land?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
