Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 MEDELTIDEN.
Halland i närmare förbindelse med Sverige, än hvad Skåne kunde ernå.
Landet, som var deladt i härad, hade eget landsting, som hölls i
närheten af Halmstad, och landsdomare. Politiska förhållanden föranledde
i början af 1200-talet en styckning i södra och norra Halland, som
erhöllo hvart sitt landsting. Städerna voro Lagaholm (Laholm) vid
Lagaån med slott vid sidan, Halmstad vid Nissans utlopp, Falkenberg vid
Ätran med slott vid sidan, Varberg, som hade uppstått vid sidan af ett
mycket starkt fäste, och Kungsbacka.
Vid Göta älfs nedersta lopp sträckte sig en smal landremsa af det
gamla Sverige fram till Västerhafvet. Från nordändan af det danska
Halland var afståndet helt ringa till sydändan af det norska Bohuslän.
Att Västergötland fått denna obetydliga beröring med hafvet mellan
de två rätt ansenliga främmande landskapen är ett ganska egendomligt
förhållande. Att detta skulle för Sverige innebära en förmån men
därjämte hvarjehanda olägenheter är tydligt. Det var visserligen väl, att
vårt land icke var alldeles utestängdt från Västerhafvet, men tillfället
till färd väster ut var för Sverige ytterst ringa, under det Halland och
Bohuslän hade långa kuststräckor- Under örligstider kunde de danska
och norska konungarne bekvämligen låta sina härar rycka fram och
utveckla sig. under det den svenske konungen endast med stor
olägenhet kunde sända trupper till denna lilla utkant af sitt rike.
Det finnes en uppteckning — nedskrifven ett par århundraden
senare — om en gränsläggning mellan Danmark och Sverige, utförd
af de två konungarne Emund i Uppsala och Sven Tjuguskägg i
Danmark samt nbud från båda rikena. Den danske konungens namn är
uppenbarligen inkommet i berättelsen genom förväxling mellan den
nämnde konung Sven, som var Olof Skottkonungs styffader, och konung
Sven Estridsson, hvilken var samtida med samme Olofs son Emund. Sex
gränsstenar omtalas såsom satta. Af dem hafva lägena för tre kunnat
återfinnas å gränsen mellan Halland och Västergötland, för en å gränsen
mellan Halland och Småland, för en i hörnet mellan Halland, Skåne
och Småland. »Den sjätte stenen är Brömsesten mellan Bleking och
Möre.» Denna gränsläggning skulle således tillhöra midten af
1000-talet och skulle således innebära, att Bleking vid den tiden var eller
just då blef från Sverige afträdt till Danmark. Också förekommer i
vår medeltids historiska anteckningar mot den nämnde konung Emund
beskyllningen, att han hade minskat Sverige. Bleking låg aflägset i
Sverige men helt nära ett af Danmarks förnämsta iirdden. Bleking
hade blifvit kristnadt från Skåne. Den kyrkliga eröfringen torde hafva
framkallat den politiska.
Mot Norge gick fiksgränsen på följande sätt. Bohuslän var norskt,
Västergötland, Dal och V ärmland voro svenska. Från Värmlands nordspets
gick gränsen i nordöstlig riktning till en punkt, som ligger på gränsen
inollan Fors socken i Jämtland och Långsele socken i ÄKaaaniand.
d. v. s. till en punkt, som ligger vid pass 7 mil norr om Sundsvall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
