Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 6. Sverkerska och Erikska ätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till pl. 2.
Påflige legaten Vilhelms af Sabina bref om de vid mötet i Skeninge
fattade besluten i mars 1248.
Dilectis in Christo fratribus omnibus in regno
Suechie constitutis, presentes litteras inspecturis.
W([ilhelmus] miseracione diuina Sabinensis episcopus.
apostolice sedis legatus, salutem in nomine Ihesu
Christi. Cum in Norwegia et Suechia legacionis
officio fungeremur, coronato rege Norwegie et in
eodem regno aliis que agenda erant spiritualiter et
temporaliter dispositis in quantum dominus
ministranit. properantes in Sueciam, inuenimus regnum illud
temporaliter et spiritualiter ferc per totum
mirabiliter et miserabiliter conturbatum. Erat siquidem
guerra satis dura inter regem et quosdam nobiles.
ex qua homicidia et incendia multa contigerant et
rapine: spiritualiter autem eo quod fere omnes
sacerdotes erant presbiterorum filii. patrum uestigiis
inherentes, contrahendo sollempniter matrimonia uel
publice concubinas habendo in sacris ordinibus
constituti, curam quoque habentes animarum. nulla sedis
apostolice dispensacione optenta. Inoleuerat eciam
consuetudo. que pocius merito dici poterat corruptela.
quod defuncto sacerdote filii eius uel deficientibus
filiis cognati proximiores in omnibus mobilibus. que
possidebat ecclesia. succedebant. Ex quo sequebatur.
quod ecclesie nimia paupertate perpetuo premerentur
et propter hoc allegabant sacerdotes, quod nulla
racione poterant sustinere sine coniunctione ac
ministerio mulierum. Interponente igitur domino Ihesu
Christo, auctore pacis universe orbis, mirabiliter et
notabiliter partes suas, perfecta est pax post multos
tractatus. quos inter partes habuimus, de spontanea
parcium voluntate. Deinde post aliquantulum
temporis, domino archicpiscopo Upsalensi et suffraganeis
eius ad nostram presenciam conuocatis, habita
pluribus diebus multa disputacione et deliberacione,
quibus interfuit eciam dux. per quem fere totaliter
regitur terra illa. presente quoque legifero terre et
multis aliis magnis et discretis uiris ac sacerdotibus
multis. de consilio et uoluntate dicti archiepiseopi
et suffraganeorum eius, sic duximus auctoritate. qua
fungebamur, apostolica statuendum, ut nullus de
cetero in sacro ordine constitutus uxorem accipiat
uel concubinam publice seu cohabitantem habeat, et
si contra hoc factum fuerit. noucrint ille mulicres
se anathematis uinculo innodatas. Si qua autem
iam est concubina uel uxor de facto, licet per uiam
dampnacionis incedant, tamen infra annum
excommunicacionis vinculum non incurrant. sed si finito
Ät alla älskade bröder i Kristus. som finnas i
Sverige och komma att se detta bref, önska vi
Vilhelm. genom Guds nåd biskop af Sabina, den
påfliga stolens legat. salighet i Jesu Kristi namn.
När vi förvaltade en legats uppgift i Norge och
Sverige. skyndade vi., sedan den norske konungen
blifvit krönt och allt annat i andligt och världsligt
hänseende, som behöfdes, blifvit med Guds hjälp
uträttadt. till Sverige. Vi funno detta rike, så i
världsligt som i andligt hänseende, så godt som
fullständigt på ett underbart och jämmerligt sätt upprördt.
Mellan konungen och några förnäma män rådde ett
ganska svårt krig, hvilket förde med sig dråp, många
mordbränder och plundringar. I andligt hänscende
funno vi, att nästan alla präster voro prästsöner, och
trädande i fädernas fotspår ingingo de högtidligen
äktenskap eller höllo offentliga frillor, ehuru de voro
vigda till prästämbeten och skulle hafva vård om
själarna — utan att från påfvestolen något undantag
från den stadgade ordningen hade erhållits.
Dessutom hade inrotat sig en sed, som väl hellre bör
kallas en osed, att när en präst afled. ärfde sönerna
eller. ifall sådana ej funnos, de närmaste släktingarne
all kyrkans lösegendom. Följden häraf blef, att
kyrkorna ledo af alltför stort armod, och på grund däraf
påstodo prästerna, att de icke kunde existera utan
förbindelse med och biträde af kvinnor.
Tack vare den hjälp. som Herren Jesus Kristus.
all frids i världen upphof, på ett underbart och
märkligt sätt skänkte. blef, efter hvarjehanda
förhandlingar med de stridande parterna. på grund af
deras fria vilja fred sluten.
Kort tid därefter kallade vi till oss ärkebiskopen
i Uppsala och hans lydbiskopar. Vi hade i flera
dagar tvistigheter och öäfverläggningar, hvilka
öfvervoros af jarlen, hvilken är rikets egentlige härskare,
landskapets lagman och många andra stormän och
förståndiga män samt många präster. Efter råd och
med vilja af ärkebiskopen och hans Iydbiskopar
hafva vi, på grund af vår apostoliska fullmakt
beslutat
att ingen präst hädanefter må gifta sig eller
hafva en frilla offentligen eller hos sig boende. Sker
sadant hädanefter. må dessa kvinnor veta sig vara
underkastade bannlysning. Men om någon redan är
frilla eller vigd hustru. må hon. fastän hon går på
förtappelsens väg. inom ett år icke underkastas bann-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
