Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - I. Från kristendomens införande till konung Erik III:s död 830-1250 - 6. Sverkerska och Erikska ätterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERKERSKA OCH ERIKSKA ÄTTERNA. 127
Den urspru ngliga träkyrkan är således af hög ålder och säkerligen
tillkommen före detta tidehvarf.
Våra äldsta, efter utländskt mönster uppförda stenkyrkor bestodo
af tvenne hufvuddelar: ett fyrkantigt rum för menigheten — ibland
ersatt af ett rundt — och ett lägre och smalare kor, afsedt för prästen
eller prästerna; i de äldsta kyrkorna har korets östra vägg ett
halfrundt utsprång (kalladt apsis), i hvilket sittplats bakom altaret fanns
för den förnämste andlige, som deltog i gudstjänsten. På altaret funnos
icke den tiden några skrymmande föremål. I de mer uppodlade delarna
af landet visade man stor angelägenhet att bygga kyrkor. Dessa lågo
därför hvarandra ganska nära. Socknarna voro således små, och man
behöfde icke uppföra några stora kyrkor (jfr fig. 105 och 106).* Redan
mot slutet af 1100-talet upphörde bruket att
förse kyrkan med en apsis. Koret hade då i
öster en rätlinig afslutning.
Nu anses en kyrka icke gärna kunna
undvara ett torn i väster, en byggnad som är väl
stor för dess enda nuvarande uppgift: att
inrymma ringklockorna. Torn fanns icke alltid
under den äldsta tiden, men när det fanns, hade
det en mycket viktig uppgift: att tjänstgöra
som ett försvarsverk, ja hela den af sten
uppförda kyrkan var i viss mån ett försvarsverk.
Under de ofta oroliga tiderna gaf en stenbyggnad
vida bättre skydd än de af trä uppförda
boningshusen. Kyrkornas dörrar och fönster voro också
helt små, för att försvåra tillträdet för en
anfallande fiende, ännu svårare var det för denne 103. Pranelskanernas och
att tränga sig uppför den smala och branta dominikanernas dräkter.
trappan i tornmuren. I begär att bereda skydd
gick man så långt, att man stundom uppförde ett andra torn längre
öster ut, t. ex. öfver koret. Detta var det sista försvarsverket.
Skara första domkyrka hade en sådan konstruktion, hvilket vi se i
den bild af kyrkan, som förekommer i domkapitlets gamla sigill (fig.
107). Kyrkornas dörrar voro förfärdigade af tjocka plankor och på
utsidan ofta prydda med järnbeslag. Som prof kan tjäna dörren i Versås
kyrka i Västergötland (fig. 108); runor ritade å en järnribba lämna
upplysningen, att en Åsmund gjort dörren. När torn ej fanns, hängdes
ringklockorna i en stapel. Ännu i dag finnas bevarade några mycket gamla
klockor, t. ex. den i Saleby kyrka i Västergötland (fig. 109), den äldsta
daterade, som finnes i Sverige. Runinskriften omtalar som gjutningsår 1228.
Inom det kristna utlandet var konsten fullt utbildad vid den tid,
då kristendomen blifvit rotfast i Sverige. Den konststil, som då här-
* Vapenhusen äro senare tillbyggnader. Koret i Voxtorps kyrka har blifvit ombyggdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
