Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 7. Birger II jarl, Valdemar och Magnus I. 1250-1290
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIRGER II JARL. VALDEMAR OCH MAGNUS I. 1250—1290. 141
som torde hafva varit blått, äro strödda
hjärtan, hvilka i ett något senare sigill äro
ersatta af rosor. Hjärtan och rosor voro
således ett godtyckligt tillägg. Det är
detta vapen, som i senare tid med orätt
blifvit kalladt Göta rikes vapen, och som
sådant förekommer det ännu i vårt
nuvarande riksvapen.
Under en jaktutflykt i Harztrakten
fann och köpte en tysk samlare ett med läder
beklädt skrin (fig. 124), å hvilket
förekommer en ryttarbild, hvilken i omskriften säges
framställa svenske jarlen Birger. Vidriga
omständigheter af olika slag hafva gjort
det omöjligt att för svenska staten förvärfva 123. Birger jarls sköld.
detta minne af den store Birger jarl.
* .
Nu var Birger död, och Valdemar skulle sköta regeringen på egen
hand. I början visade sig intet nytt. Lybeck erhöll förnyade, Riga
nya privilegier. För behandling af viktigare angelägenheter
sammankallades till öfverläggning rikets prelater, d. v. s. biskoparne, och rikets
»ädlare stormän». Ett sådant möte hölls i Söderköping år 1270, vid
hvilket ett viktigt, tidigare förberedt ärende bragtes till slutligt
afgörande: domkyrkan i (gamla) Uppsala, som nu låg helt olämpligt, ’på
en ganska enslig och öde plats, dessutom befinnande sig i bräckligt
skick, dels i följd af sättet för uppförandet, dels i följd af en eldsvåda’,
skulle upphöra att vara stiftskyrka, och en ny skulle uppföras vid
Östra Aros, till hvilket namnet Uppsala skulle öfverflyttas. På den
nya platsen hade man så skyndsamt vidtagit förberedande åtgärder,
att kvarlefvorna af den helige konung Erik, »den ärofulle martyren»,
kunde flyttas dit under sommaren 1273. Konung Valdemar skänkte i
anledning däraf gods och annan förmån till domkyrkan.
När Valdemar nu var konung, innehade hans broder Magnus den
gamla jarlvärdigheten, fastän numera kallad hertig. Hvarjehanda gods
voro anslagna åt rikets jarl, men de ansågos väl icke tillräckliga, ty
det uppgifves, att Sveriges hertig, Magnus, i förläning erhållit
Södermanland med hufvudsäte å Nyköpings slott. De andra bröderna, Erik
och Bengt, hafva helt säkert också fått förläningar; junker Erik ansåg
sig hafva fått för litet. Om klagomål från Bengts sida finnes intet
omtaladt.
Året 1274 blef af genomgripande betydelse. Jäsning fanns tydligen
i landet. Valdemar hade förfarit med stränghet mot ett par svenska
herrar, af hvilka en hette Johan Filipsson, som måhända hade egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
