Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 8. Konung Birger och hans bröder 1291-1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
fostrad. De korta vinterdagarna upptogos inomhus af ymniga måltider
och allahanda förlustelser. Bistert torde det hafva varit att utföra de
ridderliga festspel, om hvilka Erikskrönikan talar. Under dem blef
hertig Erik slagen till riddare.
Vid bröllopet skulle drottningen liksom hvarje kvinna, som
ingått äktenskap, erhålla en morgongåfva, och som sådan lämnades henne
Enköpings stad jämte Fjädrundaland. Det är således icke rätt, när
Erikskrönikan säger, att drottning Märta icke ville hafva någon annan
morgongåfva än frihet för den fängslade Magnus Algotsson, en broder
till kvinnoröfvaren. Antagligen har hon bedt om hans frihet, liksom
hennes dubbelsvägerska Ingeborg två år tidigare vid sitt bröllop, om
vi få sätta tro till en dansk folkvisa, bad sin gemål skänka frihet åt
alla fångar. Något vidare veta vi icke om drottning Märtas sinnelag,
intet om hennes förhållande till de kommande tilldragelserna.
Man måste snart tänka
på annat än glädje och
yppiga fester. Ovädersmoln
uppenbarade sig åter öster
ut. Vare sig Novgorod
visade ökad benägenhet att
understödja karelerna eller
man i Sverige fann det
statsklokt att en gång för alla
resa en kraftig mur mot
alla fientliga planer öster
ifrån, vid pingsttiden år 1299
gick ledung ånyo ut från
Sverige, denna gång mot
landet kring Neva, mellan
Finska viken och Ladoga.
Det svenska väldet bortom
Östersjön
skullesåledesytterligare vidgas. Först långt
senare lyckades det en svensk konung att i denna ort bereda värn mot ryssarne.
Nära Nevas utflöde anlades ett fäste, hvilket — det vill synas efter
tyskt mönster — kallades Landskrona. Den omgifvande trakten
hemsöktes med härjningar, flottor af små fartyg förde svenska trupper
ut på Ladogas vida vatten. Men man fick icke fara fram alldeles efter
eget behag. Ryssarne, d. v. s. novgoroderna, anföllo de kringströfvande
skarorna och till sist själfva Landskrona.
Marsken återvände snart till Sverige — han fanns där i slutet af
augusti 1299. Det viktiga gränsfästet anförtroddes åt en tapper
besättning, hvilken dock icke var stark nog.
Ledung var utskrifven från Sverige, således folkhären, och ryssarne
förde i striden stora härskaror — lat vara att de siffror, som i Eriks-
SS
.
J
—=
4.
Fig. 152. Stockholms stads äldsta sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
