Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 11. Konung Magnus II:s myndighetstid, andra skedet. 1344-1353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
de östra landen i spetsen för en här. Nöteborg intogs i början af
augusti, och konungen vände därefter åter till Sverige. Ryssarne
uppträdde åter utanför Nöteborg men förmådde icke förrän vid fastlagstid
1349 sätta sig i besittning af fästet. Någon varaktig fördel vanns
således icke genom detta krig.
Redan år 1350 hade konung Magnus åter uppgjort en härtågsplan.
Han anhöll, att den helige fadern i Avignon ville låta predika ett
korståg mot ryssarne samt därjämte för fyra år belägga alla kyrkliga
inkomster i Sverige och Norge med en skatt, af hvilken hälften skulle
af konungen få användas för kriget mot de otrogna. Clemens VI
godkände konungens framställning. Den nya tionden beviljades att utga
under åren 1352—1356, och ett korståg mot ryssarne predikades genom
bullor af den 15 mars 1351; enhvar som drog i härnad mot ryssarne
skulle åtnjuta samma förmåner som de, hvilka drogo till det Heliga
landet att kämpa för dess återvinnande. Det hela synes hafva varit
moget planlagdt med underhandlingar inom utlandet. Konung Kasimir
i Polen fick samtidigt rätt till hälften af en enahanda fyraårstionde.
som skulle insamlas inom det polska riket till hjälp i fejden mot
ryssar, litauer och tatarer.
Konung Magnus afbidade icke påfvens svar på hans framställningar.
Redan om hösten 1350 begaf han sig öfver Östersjön med de trupper
han kunnat samla. Till en härfärd inom främmande land kunde Sveriges
konung genom uppbåd kalla hvarken frälsemän eller bondehär, utan
måste deltagandet vara frivilligt. Den svåra farsoten hade visserligen
i hög grad minskat antalet af dem, som kunde föra vapen och som,
sedan döden ryckt bort deras närmaste, kunde göra sig lediga till ett
korståg. Men å andra sidan kunde den förfärande hemsökelsen hafva
till klar och varm låga uppblåst det nitet att genom fromhet och
offervillighet förvärfva Guds ynnest i högre grad. Af fromhet drefvos
antagligen sådana stormän som riddarne Israel Birgersson (lagman
Birgers son), Lars Karlsson (sparre) och Magnus Gislesson (sparre) samt
väpnarne Bengt Algotsson (lejon) och Sune Håkansson (sedan måg till
den myndige herr Nils Turesson af Bjelkeätten), och fru Birgitta
Birgersdotter ville, att endast sådana skulle deltaga i det heliga kriget. Men
ville man komma till något resultat, måste man försäkra sig om större
stridskrafter, och var man då hänvisad till utlandet, där krigare funnos
att få mot löfte om sold. *
* Denna tid funnos män, som voro behärskade af en stor äfventyrslust, möjligen i
någon mån parad med fromhet. En sådan var österrikaren Fredrik Chreuzpeck, som deltog
i Albrekt I:s krig mot Bömen och mot Ludvig af Bäjern, därefter kämpade i Italien och
i Preussen, deltog i ett tornej i Tours 1329, besökte Heliga landet omkr. 1332, gick öfver
Konstantinopel och genom Ryssland till Sverige, tjänade hos konung Magnus mot
ryssarne, därefter besökte Skottland, Irland, Spanien och Rom. därefter uppenbarade sig i
Preussen. Danmark., Holstein, Westfalen. Frankrike, Spanien, Majorka, Sicilien. Calabrien.
Rhodus, Cypern och ännu tvenne gånger i det Heliga landet. Han dog år 1360. Det
turde vara konung Magnus’ första ryska fälttåg, i hvilket han tog del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
