Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 11. Konung Magnus II:s myndighetstid, andra skedet. 1344-1353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG MAGNUS II:S MYNDIGHETSTID, ANDRA SKEDET. 1344—1353. 219
delarna af det vidsträckta stiftet. På sitt skepp for han till hamnarna
i Bottnen, från dem görande utflykter inåt land, och hann omsider
ända till Torne, hvarest han anlade kyrka och döpte en mängd lappar
och finnar.
För att få kyrkans handlingar lättare tillgängliga lät ärkebiskop
Hemming hösten 1344 utskrifva ett »register», innehållande afskrifter
af alla domkyrkans och stiftets urkunder, som förvarades i ärkebiskopens
af herr Hemming uppförda stenhus eller i domkapitlet, samt därjämte
ett kalendarium, en förteckning öfver Uppsalas biskopar och
ärkebiskopar jämte korta biografiska uppgifter, en motsvarande förteckning
öfver Sveriges kristna konungar, berättelser om den helige konung
Eriks underverk m. m. I fortsättningen af ärkebiskopsförteckningen
erhåller herr Hemming vitsordet att hafva varit en man af »mycken
kunskap och goda råd». *
Till konung Magnus synes ärkebiskop Hemming hafva stått i ett
vänskapligt förhållande. Han insattes i 1344 års interimsregering och
erhöll hvarjehanda förmåner, t. ex. rätt att årligen tullfritt utföra 50
läster spannmål. I ett bref af år 1344 nöjer sig konungen icke med
det vanliga formuläret, »den högvördige fadern i Kristus och oss
älskelige», utan tillägger, hvad vi kunna anse uttrycka en personlig
tillgifvenhet, hederstiteln »vår vän».
Ärkebiskop Hemmings ännu bevarade testamente visar, att han
var en förmögen man. Till domkyrkorna i Uppsala och Västerås samt
till enskilda personer skänker han jordagods samt bortgifver i öfrigt
140 mark silfver, omkring 400 mark svenska penningar (omkr. 80 mark
silfver), sex stycken kostbart sidentyg, åtta timmer** hermelin, sex
timmer gråverk, flera dyrbara kläder af scharlakan och siden, fodrade
med hermelin och andra dyrbara skinn, ett stycke brabantskt kläde,
mer än 22 fullständiga uppsättningar af kläder, två omgångar vapen,
ett silfverbälte, ett fingerguld med en infattad safir, tre hästar, sju
silfverkärl, 21 silfverbägare, sex silfverskedar o. s. v. Hans fränder
ihagkommas med gåfvor och likaledes hans många tjänare, bland hvilka
omtalas två präster, flera väpnare, tre småsvenner, två kockar, en
skomakare med tjänare, en bagare, en bryggare, två stallsvenner, en
trädgårdsmästare och fyra fiskare. Herr Hemming var tydligen icke
en biskop, som ansåg sin förnämsta uppgift vara att spela en roll som
storman inom det politiska området och som för sådant ändamål omgaf
sig med yppighet och en stor tjänareskara. Så mycket mera kunna vi
från denna mängd af kostbarheter och talrikheten af tjänare hos den
sansade kyrkomannen draga den slutsatsen, att vid midten af
1300-talet yppigheten var stor i vårt land. *** Därom vittna äfven andra
* Detta registrum ecclesie upsalensis, som utgör ett band af 182 stora
pergamentsblad, förvaras nu i riksarkivet.
*» Timmer = 40 stycken.
*** För påfvens räkning lades sedermera beslag på herr Hemmings kvarlåtenskap, till
gäldande af hans andel i konung Magnus’ skuld till den påfliga skattkammaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
