Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 12. Konung Magnus' myndighetstid, det sista skedet. 1353-1363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
(sparre) och Torkel Erengislesson — som vittne nämnes dessutom herr
Herman van Vitzen — hade medfört sina kreditivbref, en förteckning
på de yttersta eftergifter som de finge göra, hvarvid det var dem
uttryckligen förbjudet att afstå något slott och län, samt
pergamentblanketter med konungarnes sigill, på hvilka de traktater, som
afslötos, skulle skrifvas. De öfverskredo således sin fullmakt, och för att
dölja detta togo de icke hem traktaterna till granskning utan
aflämnade dem genast till hansestäderna och framlämnade icke ens vid
återkomsten de förbindelser, som städerna lämnat i utbyte. Detta deras
beteende kan omöjligen få ett annat namn än landsförräderi.
På senhösten 1361 uppkom spänning mellan Håkan, som vid denna
tid antager titel af »Sveriges furste», och fadern. Den 15 februari
1362 blef Håkan vid Mora stenar hyllad till konung i Sverige jämte
fadern. Det bestämdes vid detta tillfälle, att Finlands lagman skulle,
liksom innehafvarne af rikets sju gamla lagmansdömen, deltaga i
konungavalet. Lagman i Finland var nu herr Nils Turesson. Hvaruti
oenigheten mellan Magnus och Håkan bestod, känna vi icke, men vi
måste, när vi se det ofvannämnda förordnandet, som utfärdades vid
konung Håkans val, beseglas just af de mot konung Magnus fientliga
stormännen, sätta denna oenighet i förbindelse med deras stämplingar.
Den 27 april voro båda konungarne i Lödöse och utfärdade där ett
tillkännagifvande, att fred och vänskap nu voro mellan dem ingångna.
Vid den tiden voro några af de upproriska stormännen åter i
Tyskland för att bedja hansan framför allt vända sig mot Helsingborg samt
för att uppköpa hvarjehanda förnödenheter och hyra krigsskepp, som
skulle föras af de holsteinska grefvarne i det tillstundande kriget med
Danmark. Förgäfves väntade konungarne, att sändebuden skulle
återkomma för att redogöra för utgången af sin beskickning. Herr Nils
Turesson och biskop Nils af Linköping voro i juni månad i Kalmar,
som tillhörde holsteinarne, men andra torde hafva stannat kvar i
Tyskland, hvarest den 25 juli firades på slottet Plön i Holstein vigselakten
mellan jungfru Elisabet och konung Håkan, hvilken därvid
representerades af herr Herman van Vitzen. Den 17 december seglade herr
Herman med furstinnan ut från Travemünde, men hon skulle aldrig nå
sin bestämmelseort. Skeppet blef vinddrifvet och kom till stranden af
Bornholm, hvarest ärkebiskop Nils af Lund, en ifrig anhängare af
konung Valdemar, mottog henne och höll henne i förvar. Grefve
Henrik vände sig till Lybeck med begäran om dess mellankomst;
lybeckarne vände sig till det danska rådet, som svarade nej, att saken
icke kunde hjälpas, ty Håkan var redan förlofvad med Margareta,
hvilken var så nära släkt till Elisabet, * att äfven om Margareta adlede,
finge Håkan, enligt kyrkans lag, icke äkta den holsteinska grefvinnan.
Vi kunna tillägga, att enligt samma lag binder förlofningen likaväl
* Elisabet och Margareta voro sysslingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
