Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens första skede intill konung Albrekts fall - II. Folkungaättens tid 1250-1389 - 15. Konung Albrekts första tid. 1363-1371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288 MEDELTIDENS FÖRSTA SKEDE INTILL KONUNG ALBREKTS FALL.
Magnus och Håkan hade i början af år 1365 fått samlad en här.
bestående af västgötar och norrmän, med hvilken de ryckte upp mot
mellersta Sverige, hvarest under Albrekts frånvaro regeringen och
försvaret sköttes af herr Karl till Tofta, lagman i Uppland, befälhafvare
på Stockholms slott och konung Albrekts marsk. Den 27 februari
utfärdade de två konungarne en proklamation, ställd till ärkebiskop Peter,
ridderskapet och prästerna i ärkebiskopsdömet, i hvilken det heter, att
utländska herrar hade af roflystnad och med våld trängt sig in i riket,
men nu voro konungarne komna för att återvinna det, och borde därför
alla minnas, att de voro konungarnes arfborna män, att konungarne voro
deras rätta herrar, med lag och rätt komna till riket. De ville icke
vidare tänka på den behandling man låtit dem vederfaras utan i stället,
Gud till ära, fäderneslandet till hjälp och för att bevara tungans
endräkt, bjuda sin nåd åt alla, som ville mottaga den; de voro villiga
efter sina rådgifvares tillstyrkan att för denna sin försäkran ställa
gisslan. Men de, som icke ville underkasta sig, skulle hemsökas med
eld och plundring. Från Arboga, hvarest denna proklamation
utfärdades, ryckte konungarne fram till Västerås, och deras förtrupper
hade hunnit fram mot Enköping, då herr Karls trupper mötte vid
Gata. Där stod den 3 mars ett slag, som afgjorde kriget. Konung
Magnus blef tagen till fånga och fick å Stockholms slott tillbringa
många och långa år i fängelse. Konung Håkan lyckades det, ehuru
svårt sårad, att rädda sig genom flykten. Fullt voro emellertid
oroligheterna icke afslutade genom detta nederlag.
De närmast följande åren fyllas af strider, underhandlingar, våldsdad
och ränker. Konung Håkan rustade sig att fortsätta striden, men han
befann sig i ett spändt förhallande till hansans städer, hvilket något
senare öfvergick till öppet krig. Konung Valdemar visar sig
fortfarande föga verksam för sin svärsons sak och gör i stället allt hvad
han kan för att vinna fördelar för Danmark. I juli 1365
öfverenskommer han med holsteinarne, att därest de finge i sina händer Varbergs
hus, skulle de lämna det åt Danmark. Följande vår bröt Valdemars
trogne bundsförvant hertig Erik af Saxen in i Sverige, hvarvid norra
Halland samt inom Västergötland Kinds och Marks härad intogos.
Vid underrättelsen härom begaf sig hertig Albrekt till konung
Valdemar, som då uppehöll sig vid Aleholm på Låland, och afslöt
med honom i sonens namn en traktat (1366), enligt hvilken Danmark
skulle för evärdlig tid få Gottland med Visby, Värend, Finveden,
Älfsborgs slott med underlydande län (dock icke Lödöse), halfva Hisingen,
Kinds och Marks härad samt norra Halland, och lofvade Valdemar
däremot att försvara konung Albrekt i besittningen af det öfriga Sverige.
Konung Magnus skulle icke lösgifvas, och med konung Håkan skulle
icke fred slutas, såvida de icke godkände detta för Sverige nesliga och
skadliga fördrag. Men icke nog därmed: doge konung Albrekt utan
manlix afkomma, skulle Valdemar vara behjälplig, att den svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
