Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 2. Drottning Margareta och konung Erik V. 1397-1412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
ofvannämnda området och fingo af drottningen användas efter
godtfinnande, till gåfvor åt kloster och kyrkor, åt vänner och tjänare.
Vid samma tillfälle framträdde fru Margareta inför konungen och
alla de församlade och förklarade, att om hon vore någon af de
närvarande eller någon annan i Sveriges rike något skyldig eller pliktig,
ville hon gärna utgifva och betala hvad rådet funne skäligt och rätt.
Som ingen hade något att kräfva och de närvarande tvärtom visste,
att hon gjort alla till nöjes, förklarade de henne kvitt och utan sak,
ja, tackade henne för allt, hvad hon gjort. Fru Margareta afgaf
dessutom den förklaringen, icke för första gången, att hvarken hon eller
konung Erik ansåg sig skyldig att fullgöra hvad konung Albrekt
tillförne utlofvat, af hvad slag det vara må, därest de icke ville göra det
af synnerlig nåd och god vilja mot dem, som gjorde sig förtjänta
däraf.
Alltså en fullständig frikallelse från ansvar åt drottning Margareta
och ett fullständigt öfverkorsande af allt det, som hade skett under
konung Albrekts regeringstid. Stormännen, som hade satt honom på
tronen och sedan dess gjort honom makten stridig, stormännen, som
under den föregående tiden hade låtit tygellösheten råda och själfviskt
sökt sin egen vinning, voro nu helt fridfärdiga och läto sig nöjas med
att deras makt gjordes till intet. Genom Nyköpings mötes beslut
jordfäste de själfva sina sträfvanden att upprätta ett stormansvälde. Man
kan med skäl undra på detta omslag i deras hållning. Sedan de år
igenom hållit sig uppe mot konung Albrekt, aftvingande honom alltmera
makt och myndighet, kasta de sig nu för fru Margaretas fötter, gifvande
sig åt henne på nåd och onåd. Stormannahöfdingarne från konung
Magnus’ tid voro nu gamla vordna och saknade måhända den nödiga
kraften och hågen att verka, sedan Bo Jonsson, som i åratal varit själen
i deras företag, helt plötsligt ryckts bort. Det förtroende han gifvit
sina testamentarier sveko dessa — till rikets sannskyldiga nytta. Den
ende, som icke var hågad att foga sig efter den nya ordningen, den
ende, som ville träda i Bo Jonssons fotspår, var hans son herr Knut,
hvilken till en tid åt sig upprättade ett eget välde i Finland. Han
uppmanades genom Nyköpingsbeslutet att underkasta sig, hvilket han
dock icke gjorde förrän två år senare.
Drottning Margareta hade således tillfredsställelsen att se två af
sina planer förverkligade — Erik var konung, och stormännens makt
var bruten. Men hon hade en tredje plan, hvilken hon förberedde med
samma klokhet, hofsamhet och kraft som de två andra. Äfven denna
var på tal under mötet i Nyköping, men likasom hon tidigare hade
förberedt de beslut, som vid detta fattades, så förekom här allenast en
förberedelse till den tredje planens förverkligande. Ett stadgande i
mötets beslut lyder så: »Likaledes skola vi så många af riket Sverige
med full makt, när vår herre konung Erik eller drottning Margareta
oss tillsäger och pa hvad ställe han eller hon vill, möta rikets män af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
