Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - I. Unionens upprättande. Margareta och Erik af Pommern - 2. Drottning Margareta och konung Erik V. 1397-1412
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
ningsed men fick icke, enligt tysk sed, hertigdömet sig öfverlåtet som
län medelst fanas öfverlämnande. För större säkerhet lät konung Erik
uppsätta ett af vittnen styrkt bref, att han hade tillbjudit hertigen
länet på öfliga villkor men att denne hade vägrat att mottaga det.
Hertigen stupade under en strid mot ditmarskerna år 1404,
efterlämnande sin maka, Elisabet, en syster till konung Albrekts senare
gemål, och tre omyndiga söner samt en härsklysten broder, grefve Henrik,
biskop af Ösnabrück. Hertiginnan, som fruktade svågerns planer och
dessutom hade att göra med motspänstiga undersatar, vände sig till
fru Margareta med bön om hjälp, hvilken denna icke var sen att lämna.
Hon åtog sig fru Elisabets och hennes söners sak men begagnade sig
af tillfället för att genom inlösning af pantlän vinna för Danmark den
ena delen af hertigdömet efter den andra. Farhågan att förlora hela
landet förmådde år 1408 fru Elisabet att ingå ett förbund med svågern,
och holsteinarne begynte år 1410 ett krig mot Danmark, ett krig som.
till konung Eriks skam och hans rikens stora skada, varade i årtionden.
Kriget fördes med vanlig våldsamhet. Holsteinarne nedbröto den
slesvigske biskopens slott, hvilka voro pantsatta till konung Erik, och
öfverföllo biskopen i hans boning, dödade och misshandlade hans folk
och sårade honom själf, hvarefter de satte honom på en halt, långharig
häst och förde honom i sådant skick genom landet, till dess de kastade
honom i ett fängelse. Konung Erik begynte kort därefter
fientligheterna, med förklaring att länet vore förbrutet och dessutom på grund
af hvarjehanda våldsgärningar, som holsteinarne hade utöfvat. Han
sände en dansk här till västkusten af Slesvig, hvilken där vann byte
men därefter led ett svårt nederlag. Själf uppehöll han sig på östra
sidan, hvarest ön Als intogs, liksom fästet Nordborg;
Sönderborg däremot försvarade sig envist. Under
belägringen afslöts ett stillestånd, hvilket dock icke
aktades af herr Abraham Brodersson; åtminstone
anklagades han af den unge konung Erik för en
dylik förbrytelse, och herr Abraham blef afrättad;
drottning Margareta indrog hans många gods till
8 kronan. Hans död väckte stor glädje i Sverige.
. K », sades det, »befriade såmedelst ridd
Sons siyill vinstopa- ”Konungen», sades det. »befriade såmede riddare
ätten). och svenner, fattiga och behöfvande, biskopar och
klerker från träldomens ok.» Mot slutet af året uppe-
höll sig konung Erik i Flensborg, och med honom voro där lflera
svenskar, herr Knut Uddsson (fig. 305), som hade deltagit i försvaret
af Slite skans, Erik Stensson (bjälke, son af f. d. riksmarsken), som
afled i Flensborg, med flera.
Ett stillestånd, som i november 1410 afslöts mellan konung Erik
och fru Elisabet, bröts omedelbart därefter af några holsteinska
adelsmän, som visste att sätta sig i besittning af staden Flensborg. I denna
trakt rasade striden några månader, till dess fru Margareta, vida mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
