Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
med en tillbakaseende ulf i vapnet (fig. 171) och den s. k. Eka-släkten,
som i sitt vapen förde en snedbjälke (fig. 342). Men dessa ätter och
andra med dem, af hvilka medlemmar sutto i rådet och deltogo i
öfverläggningarna om rikets angelägenheter, stodo i
betydelse och inflytande långt efter t. ex. ätterna Bielke,
Natt och dag, Natt och dag på längden, Bonde, Sture
(med tre sjöblad) och den yngre stureätten, som var
en utgrening af Natt och dag. Till dessa sluta sig
Oxenstiernor och Vasar, hvilka under den föregaende
tiden hade spelat en ytterst underordnad roll, så att
bland de många sigill, som blifvit intill våra dagar
bevarade under handlingar, utfärdade före år 1350,
finnes icke ett enda, som för ett oxenstierna- eller
ett vasavapen, och jämte dessa Trollarne. Något senare uppträda vid
deras sida de från Danmark inkomna ätterna Gyllenstierna och Tott.
Om Bielkeätten vid midten af 1300-talet är taladt i det
föregående (ättens vapen är afbildadt fig. 211). Genom giften hade ätten
förvärfvat stora egendomar i öfre Sverige och kom i följd däraf att
bekläda den ena gången efter den andra lagmansämbetena i Uppland och
Västmanland. Den hade visserligen fortfarande gods i Kalmar län,
men dessa voro till en del nyförvärfvade genom förmånliga giften.
Släkttaflan sid. 415 visar ättens förnämsta medlemmar.
Den ätt, som i sin sköld förde det s. k. natt-och-dagvapnet (fig.
170), var redan tidigt utbredd inom östra Sverige. Dess äldsta
medlemmar förekomma som betydande män i Södermanland, Värend och
Östergötland. Det sistnämnda landskapet synes småningom hafva
blifvit släktens hufvudsakliga hemort, men den hade äfven djupa
försänkningar i Närke och norra Småland. Genom giften förband sig
ätten med den i det föregående omtalade sjöröfvaren
och godsägaren herr Sven Sture, som i vapnet förde
en nedifrån uppskjutande spets (fig. 343) och hvars
tillnamn den från honom härstammande grenen af
ätten Natt och dag upptog. Man har kallat
medlemmarne af denna gren de yngre Sturarne för att
skilja dem från släkten med tre sjöblad, inom hvilken
343. Herr Sven sturenamnet långt tidigare var öfligt. För öfrigt
Stures sigill. förekomma under 1400-talet andra Sturar, hvilkas
vapen icke öfverensstämmer med något af de tre nyssnämnda sture-
vapnen. En släkttafla för ätten Natt och dag är meddelad sid. 416.
Under det denna ätt hade delad (på tvären afskuren) sköld med ett
blått och ett gult fält, fördes en klufven (på längden afskuren) sköld
med ett mörkt och ett ljust fält af en södermanlandsätt, som efter
vapnet kallats Natt och dag på längden, efter ett hufvudgods Ham-
342. Herr Karl
Månssons af Eka sigill.
* I denna och följande, liksom i de föregående släkttaflorna, äro icke alla led upptagna,
utan allenast de, som kunna anses vara af särskild vikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
