Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 1. Resningen mot unionen. Engelbrekt och Karl Knutsson. 1434-1440 - 2. Konung Kristofer. 1441-1448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
Hertigen, som vid denna tid kallade sig Danmarks, slavers och
götars konung, pfalzgrefve vid Rhen och hertig i Bäjern, stadfäste den
17 augusti allt hvad hans ombud hade lofvat.
2.
Konung Kristofer.
1441—1448.
Vid riksdagen i Arboga, den 29 september 1440, aflade Karl
Knutsson räkenskap för sin förvaltning af rikets medel, hvilken
godkändes, framhöll därefter, i hvilken nöd riket befann sig, när han valdes
till höfvitsman, och huruledes nu allt landet vore fritt och enigt. Han
ville underkasta sig, hvad riksdagen ville besluta, men bad de
församlade besinna, att han för rikets bästa hade satt sig i öfvermåttan stor
skuld, så att om honom ingen ersättning gåfves, skulle hans barn
bringas till tiggarstafven. Han gick ut, medan man öfverlade, och sedan
man hade tillsport honom om hans önskningar, tillförsäkrade man
honom Finland som län och Öland som en pant, hvilken skulle
sedermera inlösas från hans arfvingar för 20,000 mark penningar *, hvarjämte
samtliga närvarande gingo i borgen för att han och hans arfvingar
skulle hållas fullkomligt skadeslösa för allt hvad han såsom rikets
höfvitsman hade gjort. Därefter valdes Kristofer till konung,
savida han ville gifva en högtidlig försäkran att hålla vissa punkter, som
man äskade af honom. I januari 1441 kallade Kristofer den mäktige
marsken till Halmstad och öfveröste honom med vänskapsbetygelser, lät
bedja honom vara för sig en fader, och skulle han vara honom en
trogen son, hvarpå marsken genmälde, att ville Kristofer bete sig mot
honom som en fader, skulle han i Karl finna en trogen man. Den
25 april afgaf Kristofer sin konungaförsäkran af följande innehall:
Sveriges lag och friheter skulle upprätthållas, och ville man förbättra
lagen, skulle han stadfästa det. Till riksråd skulle allenast infödda
svenskar tagas och dessa i enlighet med rikets råds råde. AÄlla slott
skulle vid Kristofers död upplaåtas åt ärkebiskopen, drotseten,
lagmannen i Uppland och tre goda män, som rådet därtill valde. Alla
svenska slott, län och Uppsala öds gods skulle lämnas åt infödda
svenskar, efter råds råde. Så ofta Kristofer befann sig i Sverige, skulle
han hafva omkring sig svenska ämbetsmän, hofmästare, kansler,
kammarmästare, köksmästare, skänk och fodermarsk, hvilka alla skulle
nämnas efter råds råde. Kristofer skulle efter omständigheterna
uppehalla sig i hvart rike, och skulle aldrig rättskipningen ligga nere under
hans frånvaro, rikets skatt skulle stanna inom riket och erläggas i
* Karl hade begärt, att pantsumman skulle sättas till 40,000 mark penningar, hvartill
äfven höjdes följande år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
