Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 2. Konung Kristofer. 1441-1448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
Man kan näppeligen säga, att Sverige under konung Kristofers tid
vunnit något i förhållande till grannarne. Hans sju regeringsår voro
dock fria från förödande krig, men hans rustningar kräfde penningar,
och man knotade i Sverige däröfver, att landets skatt utfördes.
* *
.*
Utan tvifvel var det för konung Kristofer vid hans regeringsanträde
mindre angenämt att hafva en så uppåtsträfvande och så mäktig
undersåte som herr Karl Knutsson. Vi hafva sett, huru konungen allra först
öfveröste honom med vänskapsbetygelser, men småningom synes han. i
följd af den tillgifvenhet man hyste, särskildt i Stockholm, för den förre
riksföreståndaren, hafva fattat misstankar. Att herr Karl gärna hade
utbytt riksföreståndarens vanskliga lott mot konungens ansenligare
ställning, torde vara otvifvelaktigt. Det berättades, att han hade besökt
en åldrig, from kvinna, som ansågs vara framsynt, och sport henne,
om han skulle gifva efter för herrarnes önskan och nedlägga sin
höfvitsmansbefattning. Hon skulle därpå hafva svarat, att han vore bestämd
att blifva Sveriges konung, och detta gällde, äfven om under den
närmaste tiden någon annan valdes till konung, i hvilken händelse landet
skulle hemsökas af örlig, hungersnöd och farsot. Tron på herr Karls
tillkommande konungadöme var så fast, att den sökte sig ett uttryck i
hvarjehanda berättelser. En liten flicka och hennes moder skulle en
gång under en gudstjänst i Vadstena klosterkyrka hafva sett en fager
guldkrona på marskens hufvud, och år 1446 skulle en gråbroder hatva
sagt honom, att innan tre år voro förlidna skulle konung Kristofer
vara skild från riket.
Vi kunna väl icke säga, att herr Karl, när han hyste eller åtminstone
ansågs hysa sådana planer, missbrukade sin makt och sin vänsällhet till
att bereda konung Kristofer svårigheter och stifta oro i riket. Tvärtom.
hans egen rätt blef mer än en gång kränkt, och han fogade sig efter
de för honom ogynnsamma omständigheternas kraf. En månad hade
ännu icke förflutit efter konungens kröning, innan herr Krister
Nilsson kom fram med klagomål öfver det sätt, på hvilket marsken hade
behandlat honom, och med fordran på skadeersättning. Herr Karl
hänvisade till den försäkran, som var honom gifven om ansvarsfrihet för
hans tidigare åtgärder, men han måste nöja sig med att icke genast få
tillträda hela Finland, som var honom lofvadt som län, utan skulle
herr Krister behålla några delar däraf för vissa bestämda år. Som
löftesmän vid förlikningen (oktober 1441) uppträdde, för herr Krister.
herrar Bengt Stensson och Bo Stensson (natt och dag), Bengt Jönsson
och Nils Jönsson (oxenstjärna) och Karl Månsson af Eka samt
väpnaren Anders Isaksson (baner, fig. 349); för herr Karl herrar Bo
Knutsson (grip), Erengisle Nilsson (natt och dag på längden), Gustaf
Sture (tre sjöblad), Gustaf Karlsson (gumshufvud, fig. 350), Jon Karlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
