Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 2. Konung Kristofer. 1441-1448
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
Förhållandena voro ändrade år 1446, då konungen måste företaga
någon åtgärd mot sin morbroder på Gottland och han därvid svårligen
kunde undvara den hjälp, som den mäktige länsherren på Viborg var i
tillfälle att lämna. Herr Karl inbjöds till Stockholm och mottogs på det
bästa af konungen och drottningen, i synnerhet af den senare, hvilken
ofta såg herr Karl vid sitt bord och förde med honom muntert tal. Till
gengäld gaf denne åt henne och hennes jungfrur kostbara gåfvor och
tillställde han dessutom ett hof (stort gästabud), vid hvilket han
räknade som gäster konungen och drottningen jämte
många utlänningar, bland dem äfven sändebud från
Novgorod. Herr Karl följde med till Gottland men
vände därifrån hem igen, missnöjd med den tvetydiga
roll, som konungen hade spelat. Sedan denne hade
rest till Danmark, stannade herr Karl en tid i
Uppland och firade i september (1446) bröllop på
Svartsjö slott för sin dotter i första giftet Kristina och
A ilk Fike. den jutske riddaren herr Erik Eriksson (gyllen-
.. mef RD stjärna, fig. 354), hvilken sedan dess var alltid bosatt
i Sverige. Den följande tiden, intill dess budet om
konungens död gaf honom annat att göra, vistades herr Karl på
Viborgs hus, hvarest han på det yppersta sörjde utvändigt för
fästningsverken och invändigt för en dyrbar inredning.
Han gjorde där de skönaste mak,
andra förtryta dem hålla med tak,
säger rimkrönikan. Herr Karl var således ej utarmad.
Under dessa förhållanden kunde herr Karl Knutsson icke komma
att utöfva något synnerligt inflytande på Sveriges öden, under det
Kristofer var landets konung. Denne skulle naturligtvis hafva större
förkärlek för unionspartiets gamle höfding herr Krister Nilsson, men
denne lefde nu nästan ständigt i Finland och afled, såsom förut är
nämndt, redan år 1442. Det var männen af hans parti, som hade
konungens förtroende och utöfvade det största inflytandet. Enligt konungens
handfästning skulle en drotsete nämnas i landet, och åtminstone ett bref
finnes, i hvilket herr Karl Knutsson bär denna titel, men äfven om den
var honom gifven, har han icke utöfvat en drotsetes ämbete och har
icke haft det inflytande på regeringen, som konungens handfästning
tillförsäkrade denne höge ämbetsman. All makten skulle nämligen
under konungens frånvaro ur riket ligga i händerna på de sex, som
hade att vid konungens död mottaga de svenska slotten af deras
dåvarande innehafvare, nämligen ärkebiskopen, drotseten, lagmannen i
Uppland och dessutom tre af rådet utsedda personer. Redan år 1442
tillsatte konungen, i fullkomlig strid mot sin det föregående året
afgifna försäkran, en interimsregering, bestående af ärkebiskopen,
upplandslagmannen herr Bengt Jönsson (oxenstjärna) samt herr Erengisle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
