Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 4. Konung Kristiern I. 1457-1463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
konung Kristiern var alltid angelägen att få penningar, och han
fordrade äfven af orden en hederlig ersättning för sitt bistånd,
hvarförutan han sträfvade efter att få landbesittningar i Estland, som
fordom hade tillhört Danmark. Han hade till sist lofvat att gå
anfallsvis till väga under vären 1456, men då kommo utsikterna att vinna
Sveriges krona främst på dagordningen. När han hade vunnit den
svenska kronan och konung Karl hade fått en fristad i Danzig, vände
detta hans uppmärksamhet åter på de äldre, till en tid tällbakasatta
planerna, men han nöjde sig med att sända en protest till staden, för
det den lät konung Karl vistas inom dess murar och af honom mottog
lån, ehuru de medel han använde tillhörde den svenska staten. Danzigs
borgmästare och råd svarade, att de hade så länge haft fred med
Stverige, att de icke kunde förvägra konung Karl säkerhet till hans person,
och hade dessutom konung Kasimir tillförsäkrat honom skydd. Under
hösten 1457 förnyade konung Kristiern förbundet med den tyska orden,
men kriget inskränkte sig fortfarande till sjöröfverier; Danzig och Polen
påstodo sig aldrig hafva fått en ordentlig krigsförklaring, framförd,
såsom seden fordrade, muntligen af en härold. Men vare sig kriget
kommit till stånd med iakttagande af alla formaliteter eller icke, var
det lika hindrande för handeln, hvadan lybeckarne försökte bemedla en
fred. Ett stillestånd afslöts i juli 1458, hvilket under hand förlängdes.
Detta hindrade dock icke konung Kristiern att gång efter annan komma
fram med anklagelser, såsom att konung Karl hade uppgjort en plan.
att Stockholms slott med stad, Ny köpinge. Åbo och Viborgs slott samt
Söderköpings stad skulle på en och samma dag genom förräderi bringas
i hans händer, hvilket ock hade lyckats med Viborg, hvars återtagande
hade kostat konung Kristiern tio tusen gyllen. Danzig svarade, att
om konung Karl hale haft någon del däri, hade likväl detta skett före
stilleståndets afslutande och hade således intet att betyda, och konung
Karl förnekade för öfrigt all vetskap om det hela. En annan gång
klagade konung Kristiern, att Karl en gång hade i Artushof, salen
där Danzigs patriciska sällskap plägade hålla sina festliga samkväm.
låtit uppsätta en smädeskrift mot konungen, hans förfäder, riddare och
män. Danzigs råd svarade, att det visste intet därom och att konung
Karl nekade till att hafva uppslagit någon sådan skrift i Artushof.
hvadan radet icke ville taga någon vidare befattning med saken.
Däremot lät konung Kristiern och hans gemål plundra flera danzigska
skepp. Danzigarne behandlade på samma sätt danska fartyg., och det
lyckades dem till sist att eröfra tvenne danska örlogsskepp och att af
besättningen få en bekännelse, att de voro af konung Kristiern och
drottning Dorotea utsända med det bestämda uppdraget att ofreda
danzigarne. Till sist afstannade osämjan. Konung Karl lämnade Danzig
år 1464, och två år senare måste den preussiska orden erkänna Plolens
öfverhöghet, hvarförutan konung Kristiern hade tillräckligt mycket att
göra på annat håll. Emellertid hade under loppet af flera år handeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
