Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 4. Konung Kristiern I. 1457-1463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
stället för hvart skinn en mark penningar, men då det i samma
förordning vid högt vite förbjudes bönderna att jaga i skogarna, var det
tydligen mera anlagdt på att få deras penningar än att utöda
vilddjuren. Påbudet öfverklagades också gång efter annan.
Många och dryga skatter pålades under konung Kristierns
regering. »Han ljög stundom till säck», heter det i en klagoskrift af
allmogen, »att han ville strida mot ryssarne.» Det var dock inlösen af
Slesvig-Holstein, som i främsta rummet nödgade honom att öka landets
skattebördor. År 1460 påbjöd han, att en mark penningar skulle
erläggas af hvart hushåll — och Sverige hade dock alls intet att göra
med hans besittningsrätt till Slesvig-Holstein. — År 1461 påbjöds en
ny skatt och efterföljdes snart af en tredje. Missnöjet i landet blef
häröfver ansenligt.
378. 379.
Konung Kristiern I:s stockholmsörtugar.
På alla upptänkliga sätt samlade han penningar. Rykten visste
berätta, att konung Karl hade före sin affärd någonstädes i Stockholm
gömt stora skatter, och konungen — liksom tidigare ärkebiskop Jöns
— började leta. Till sist fann han dem i dominikanerklostret: mer än
sju tusen mark myntadt silfver, 222 stora och små silfverfat, de två
guldkronorna från Vadstena m. m., tillsammans mer än sexton tusen
mark penningar. För öfrigt lät han sönderbryta tornknappen på
Kärnan, i hopp att där finna några dyrbarheter, letade i sjön, bröt hål i
murar, använde till sist en trollkvinna, som skulle framvisa dolda
skatter. Den förgyllda väderflöjeln på Stockholms slott tog han ned.
tog ut glasfönstren, hvilka ersattes med näfver och humlesäckar,
bortförde ur slottet en mängd saker och använde en del af timret till
bränsle. I Vadstena kloster lånade han den penningsumma, som
konung Erik hade afsatt för den eviga psaltarläsningen, samt den, som
konung Karl hade betalat för guldkronorna m. m., och ingendera
återbetalades. En påflig legat hade i Norden insamlat ganska betydande
penningsummor, som skulle användas mot turkarne, hvilka nagra år
förut (1453) hade satt sig i besittning af Konstantinopel, och en del ar
dem var redan öfverförd till Lybeck, då konungen lade beslag pa
alltsammans och förmadde legaten att hädanefter af all sin uppbörd lämna
hälften åt konungen, som ämnade bekriga ryssarne, hvilka också voro
kristenhetens fiender. En del af de pafliga penningarna lämnades åt
ärkebiskop Jöns, som, så berättades atminstone bland folket, ämnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
