Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 6. Biskop Kettil och ärkebiskop Jöns. 1465, 1466
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOP KETTIL OCH ÄRKEBISKOP JÖNS. 501
några närmare bestämmelser, såvidt man nu vet, vidtogos af rådet
angående regeringens förande. Till råga på olyckan rasade nu under
tvenne år en pest, som ensamt i Stockholm lär hafva bortryckt sju
tusen människor, och för denna sjukdom föll äfven biskop Kettil ett
offer: han afled den 11 augusti 1465. Därefter utvaldes ärkebiskop
Jöns Bengtsson till riksföreståndare.
Konung Kristiern sökte nu återvinna den svenska kronan; han
afgaf löften om förlåtelse för allt framfaret och tillsägelse om en god
regering för framtiden. Medlemmar af de tre rikenas råd samlades i
Jönköping i början af februari 1466, men det stannade vid löften om
inbördes fred och vid förbindelsen, att enhvar skulle åtnjuta full
brukningsrätt till alla sina gods, i hvilket rike de än låge. Denna
öfverenskommelse, som saknade all politisk vikt, visar
emellertid, att det svenska rådet icke var fullt belåtet
med ärkebiskopen, ty till ombud vid mötet hade det
valt ingen af ärkebiskopens vänner utan idel
anhängare af unionen. Tre af de svenska ombuden,
riddarne Magnus Gren och Ture Turesson samt
väpnaren Arvid Trolle, foro från Jönköping till konung
Kristiern för att officiellt meddela honom den
öfverenskommelse man hade ingått och underrätta, att
man hade beslutit sig för att i juli hålla ett nytt
möte i Kalmar. Konungen var icke synnerligen belåten med utgången;
i skrifvelser till de svenska stiften sade han sig icke längre vilja hålla
till godo med sådana förhalningar, och därest man icke vid julimötet
ville låta honom åter inträda i sina rättigheter som Sveriges konung,
skulle han för visso angripa Sverige med understöd af påfven, kejsaren,
andra furstar samt sina trogna undersåtar i Danmark, Norge och
Holstein.
Mötet i Kalmar försiggick men ledde icke till något resultat. Den
obestämda ställningen fortfor således men fick snart från alldeles
oväntadt håll ett afbrott. Missnöjet mot ärkebiskopen växte alltjämt.
Allmogen befarade, att han ville åter draga in konung Kristiern i
riket, domkapitlet i Uppsala förebrådde honom hans vårdslöshet i sitt
rätta ämbete, hans löftesbrott och de olyckliga följderna af hans
världsliga regering. I Dalarne och förmodligen annanstädes
kringsändes en flygskrift, riktad mot ärkebiskopen. Den begynner med
orden: »Käre vänner och menige allmoge, som bygga och bo öfver allt
Sverige, tänken väl på, huru ärkebiskop Jöns med mycken lögn kom
eder till att fördärfva vår rätte herre konung Karl och sade, att han
ville komma Sverige i så god måtta, frid, nåd och ställning, som där
någon tid hade varit, och ville aldrig draga in i landet något främmande
herrskap. Hvad skam», heter det vidare, »Sveriges rike har af konung
Karls fördärf och hvad skada vi hafva af konung Kristierns inkomst i
landet, det kan icke all världen till fyllest säga.» Det omtalas, hur
sigill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
