Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - II. Unionsstriderna 1435-1470 - 7. Herr Erik Axelssons riksföreståndare. 1466, 1467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERR ERIK AXELSSON RIKSFÖRESTÅNDARE. 507
döme eller prästgäll, och vilja vi utan allt uppskof hafva vår rätte
herre och konung Karl igen.» I förhållande å ena sidan till
stämplingarna för konung Kristiern och å den andra till denna folkets
allmänna tanke och fordran intogo herr Erik Axelsson och hans vänner
en förmedlande plats; de ville se, huru händelserna skulle utveckla sig,
nöjda att under tiden hafva makten i händerna.
Det var konung Karls vänner, som nu började med ifver arbeta för
en lycklig lösning af den pinsamma och obestämda ställningen. Dalarnes
allmoge, sedan Engelbrekts tid van att gå i spetsen för de folkliga
rörelserna, hade fått en höfvitsman i herr Nils Bosson Sture (natt
och dag, sigill se fig. 385) och var vid den tid, då ärkebiskopen fick
lämna makten i händerna på herr Erik Axelsson, på väg mot Västerås
för att intaga dess slott, där herr Erik Nilsson förde befälet. Därifrån
utfärdade »de fattiga friborna frälsemännen,
köpstadsmännen, bergsmännen och meniga allmogen»
i Dalarne äfvensom fullmäktiga sändebud från
Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Ångermanland
och Norrbotten, från Uppland och Västmanland,
den 1 november 1466, en skrifvelse till konung
Karl, i hvilken de bådo honom för Guds pinas skull
förlåta all otrohet, som varit honom bevisad, och
återvända till riket igen. De hoppades snart se R
Västerås slott i sina händer och h ombud nästan .— g Shupos
öfverallt i Sverige för att utbreda resningen. Den
nyvalde västeråsbiskopen och herr Nils Sture beseglade brefvet, på
hvilket i öfrigt trycktes Västerås stads och dalallmogens sigill. Brefvet
öfverfördes till Finland af herr Johan Kristersson (Vasa) m. fl. Hoppet
att Västerås snart skulle komma i händerna på konung Karls vänner
gick i fullbordan. Herr Erik Axelsson jämte flera af rikets råd
skyndade till Västerås och förmådde där herr Erik Nilsson (oxenstjärna)
att afstå slottet därstädes åt herr Nils Sture äfvensom Örebro slott åt
herr Gustaf Karlsson; detta senare slott behöll dock herr Erik Nilsson
tills vidare, trots sin förpliktelse att afstå det.
Ärkebiskopen, orolig öfver den framgång, som konung Karls vänner
sålunda hade vunnit, ansåg sig icke längre kunna sitta stilla. Han
spridde under loppet af vintern ut, att han ville företaga en
pilgrimsfärd till Vadstena, men väl ditkommen underhandlade han med sina
och biskop Kettils fränder. Själf for han sedan till herr Magnus Gren
på Borgholms hus och därefter vidare till Danmark men sände i stället
herr Erik Karlsson (Vasa) till ÜUppland att skydda ärkestiftet och sla
herr Nils Sture, som hade gjort sig till herre öfver de norrländska
landskapen. Herrar Erik Nilsson och Erik Karlsson besökte herr Erik
Axelsson i Stockholm, hvilken gaf dem idel goda ord, enligt Olaus
Petris berättelse, »sade som de sade och lofvade hvad de begärde», dock
allenast för att därmed vinna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
