- Project Runeberg -  Sveriges historia intill tjugonde seklet / 2. Medeltiden /
537

(1903-1910) [MARC] With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 1. Sten Sture I riksföreståndare. 1470-1497

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

STEN STURE I RIKSFÖRESTÅNDARE. 537

och hansestäderna närmat sig hvarandra och ingingo år 1490 ett
tioårigt vänskapsförbund, hvarjämte svenska regeringen något senare gaf
Lybeck rätt att af svenska fartyg, som kommo in i dess hamn, upptaga
en afgift som hjälp till utrustande af fredsskepp. Detta föranledde de
danska sjöröfvarne att ofreda svenska fartyg, ehuru herr Sten kort förut
hade afgifvit en skriftlig försäkran, att han ville på det
samvetsgrannaste hålla den fred, som var sluten med konung Hans och hans rike.
När sjöröfvarnes framfart blef alltför svår, sände han till Danmark för
att begära ett unionsmöte, på hvilket denna och andra frågor kunde
afhandlas, men konungen begärde, att man skulle taga honom till
konung i Sverige, så skulle sjöröfveriet upphöra.

Drottning Dorotea fortfor att hysa bitterhet mot herr Sten Sture
och gjorde upprepade försök att ånyo få honom bannlyst samt företog
till och med en ny romresa i sådant syfte. Påfvarne voro dock icke
benägna att lyssna till hennes framställningar, och när herr Sten gjorde
sig förtjänt af kyrkan genom att bekriga ryssarne, som år 1490, trots
det rådande stilleståndet, härjade Finland, blef han alldeles fritagen
från kyrkans straff.

Fru Dorotea dog den 25 november 1495 och begrofs i de heliga tre
konungars kapell i Roskilde domkyrka.

* *

*



Af den svenska kyrkans biskopar voro
vid denna tid de flesta mycket betydande.
De utöfvade ett ganska stort inflytande på
Sveriges öden, så mycket mera som de
höllo troget tillsammans under sin mäktige
ledare ärkebiskop Jakob Ulfsson.

Denne, en man af adlig börd med en
örnfot i sitt vapen, hade i utlandet vunnit
magistergrad och tjänstgjorde sedan vid
domkyrkorna i Uppsala och Växjö, till dess
han år 1496 af påfven nämndes till
ärkebiskop.

Han var en stark ande, rikt begåfvad,
med mycken klokhet, med stor förmåga att
styra, med mycken kärlek till fosterlandets
förkofran men därjämte alltför mån om :
makten och om egen vinning, hätsk mot 391. Ärkebiskop Jakobs bild och
den, som stod honom i vägen, icke synner- vapen, broderadt på en mässhake,
ligen noggrann i sina uppgifter, när det som han år 1482 skänkt till
Uppgällde att mot en ovän framkasta beskyll- salo dontkyrko.
ningar, hvilka han, van att väl föra pennan, förstod att göra sannolika.
Sitt stift skötte han med mycken omsorg, omhuldade andliga stiftelser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Feb 3 13:56:27 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shtjugonde/2/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free