Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltidens senare skede. Unionstidehvarfvet - III. Unionsstriderna 1470-1520 - 5. Sten Sture II riksföreståndare. 1512-1520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
584 MEDELTIDENS SENARE SKEDE. UNIONSTIDEHVARFVET.
honom därvarande slott till handa. Stegeborgs och Kalmar fästen ställdes
ock ganska snart till hans förfogande. På det senare fördes befälet af
herr Johan Månsson (natt och dag). Herr Sten visade sig sålunda
ganska snabb i sina rörelser, hvilket så mycket mera bör räknas honom
som en förtjänst, som han stod så godt som ensam. Doktor Hemming
Gad, faderns trofaste vän, befann sig i utlandet. Som rådgifvare torde
den unge mannen hafva haft förnämligast faderns kansler, herr Peder
Jakobsson, som sedan, under konung Gustaf I:s tid, blef biskop i
Västerås och då gjorde sig sorgligt ryktbar genom sina förrädiska
stämplingar.
Men rådet, som hade brutit med herr Svante, var icke hågadt att
akta hans son. Vid ett möte i Arboga, vid midten af januari månad,
hyllade det till höfvitsman herr Erik Trolle till Bergkvara. Valet var
ganska betecknande: Trollarne hade i alla tider hållit sig till det danska
partiet, flitigt sökt förbindelser med danska släkter och dessutom stått
i afgjord fiendskap till Sturarne. Herr Erik var svåger till herr Jöns
Holgersson (Ulfstand) och till den ostadige herr Nils Bosson (grip)
Han hade i sitt första gifte, med fru Ingeborg Filipsdotter (Tott), änka
efter upplandslagmannen herr Gustaf Karlsson, erhållit Ekholmens gods
i Enköpingstrakten och var från år 1493 lagman i Närke.
Vid samma tillfälle som herr Erik valdes till rikets höfvitsman
beslöt man att med ifver bedrifva underhandlingarna med Danmark.
Redan föregående år hade aftal träffats om ett möte, som skulle hållas
i Halmstad i början af februari 1512. Svenskarne hade yrkat, att
lybeckarne skulle få deltaga i underhandlingarna, och detta hade af
danskarne medgifvits. Fyra svenskar infunno sig i Halmstad, af hvilka
den främste var biskop Matts i Strängnäs, och möttes där af prins
Kristiern med flera, men lybeckarne uteblefvo, hvadan de svenska
ombuden anhöllo, att ett nytt möte måtte i april 1512 hållas i Malmö.
Deras anhållan beviljades, dock efter några betänkligheter.
Vid ungefär samma tid som detta försiggick i Halmstad hade det
svenska rådet infunnit sig i Uppsala för att tala vid den där talrikt
församlade allmogen, men det förde där icke riktigt öppet spel; man
sade sig nämligen icke vilja välja riksföreståndare, förrän de till
Danmark nedresta rådsmedlemmarne hade återvändt. Men om rådet
sålunda var verksamt, var herr Sten det i ännu högre grad. Af de mera
betydande männen hade han helt få på sin sida, t. ex. den nyss
omtalade herr Johan Maånsson, dennes systerson herr Erik Abrahamsson
(lejonhufvud) samt den orolige herr Sten Kristersson (oxenstjärna), hvars
anslutning var viktig, emedan han var höfding på Nyköpings slott.
Till herr Stens förfogande stodo nu alla de viktiga fästena vid den
svenska östersjöstranden. Han tillskref slottsherrarne och andra
inflytelserika män i Finland, och de förklarade sig den ene efter den andre
för honom. Han vinnlade sig dessutom att få allmogen på sin sida
och hade före utgangen af mars månad erhallit trohetsförsäkringar fran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
