Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 1. Levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN.
stenålderns slut, i vissa mera avlägsna nejder av vårt land ända
in i våra dagar. Bland lämningarna efter schweiziska
pålbyggnader har man däremot funnit flera sådana ekstockar (kanoter),
vilka bevisligen höra till stenåldern och bronsåldern.
Redan långt före stenålderns slut måste man emellertid här
i Norden hava haft även något större båtar än de ur en stam
urholkade ekstockarna, så att man utan alltför stora svårigheter
kunde komma över från den svenska kusten ej blott till Åland
och Finland utan också till Gottland, Danmark och Tyskland.
Med alla dessa trakter stod nämligen Sverige då i ganska livlig
förbindelse. Såsom vi av det följande få se, hava vi även
grundade skäl att antaga en direkt samfärdsel mellan Sveriges västra
kust och England under stenålderns sista del. Erfarenheten från
senare tider visar, huru verkligen så stora fartyg blivit utan an-
vändning av metall byggda, att man med dem kunnat överfara
vida hav.
De dels för jakten dels för kriget avsedda vapen, som
begagnades under stenåldern, och som åtminstone delvis bevarats
till vår tid, voro: dolkar, spjut och lansar, bågar och pilar, yxor
och stridshammare, klubbor av trä och sten samt slungor.
Skölden, av trä och skinn, var troligen det enda försvarsvapnet. Av
slungor och sköldar hava dock ännu icke några lämningar blivit
funna i Sverige, ehuru erfarenheten från andra länders
stenåldersfolk sätter det utom allt tvivel, att de icke varit okända här.
Av de övriga vapnen hava vi med få undantag naturligtvis
endast de delar i behåll, som varit av sten, det vill säga de
spetsar, med vilka spjuten och pilarna varit skodda, dolkarnas
klingor samt yxornas blad, hamrarna och klubborna. Men
sådana vapen äro i tusental funna här i landet.
Väl arbetade flintor, vilka antingen använts som spetsar på
spjut eller som dolkklingor (fig. 29), hava någon gång ända till
40 centimeters längd: praktstycken, i avseende på vilka vi
förvånas ej endast över, huru det varit möjligt att åstadkomma
3—1883849. Sveriges historia. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
