Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 1. Levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN.
dem så långa och så tunna av ett så skört ämne som flinta,
utan ock däröver, att de kunnat oskadade bevaras till vår tid.
Ej sällan äro spjutspetsarnas eggar sågtandade (fig. 35 o. 38),
varigenom de åstadkommo fruktansvärda sår.
Många pilspetsar av flinta med långa hullingar (fig. 34)
vittna också om den stora skickligheten hos dåtidens nordbor.
Huru spjut- och pilspetsarna varit fästa vid skaften, ses av
de från stenåldersfolk i nyare tid härstammande vapnen av samma
slag med spetsar av sten (fig. 32; jfr fig. 37).
Att även dolkar, spjut- och pilspetsar av ben ofta varit
använda under denna tid, visa flera fynd.
Några gånger har man här i Norden funnit ben av
människor och djur, som tydligen blivit dödade eller sårade med
pilar eller andra dylika vapen av flinta. Så hittades i en
gånggrift vid Borreby på Själland en människohuvudskål, i vars ena
ögonhåla en liten pilspets av flinta satt fast. Ur en dansk
torvmosse har man upptagit underkäken av en kronhjort, som blivit
träffad av en flintpil, vilken genom stötens häftighet sprungit
sönder, så att många små skärvor därav inträngt i benmassan,
ehuru såret sedan blivit läkt. I en annan torvmosse låg
skelettet av en kronhind, i vilkens ena revben en av benmassan
övervuxen flintskärva inträngt. Och i Skåne har man uppgrävt
ett hästhuvud, i vilket den spjutspets eller snarare dolk av flinta
ännu sitter, varmed djuret dödats.
Bågarna voro gjorda endast av ett stycke spänstigt trä, utan
stock, således liknande de »långbågar», som varit i bruk här i
Norden under brons- och järnåldern samt hos senare tiders
stenåldersfolk. I lämningarna efter en till stenåldern hörande
pålbyggnad i Schweiz har man funnit sådana bågar av idegran
(fig. 33).
Flintdolkarnas klingor äro lika spjutspetsarna. Emedan de
flesta dolkarna hade fäste av trä, är det numera omöjligt att
avgöra, om ett sådant flintvapen som det fig. 29 avbildade haft
ett kort fäste och varit använt som dolk, eller om det haft ett
långt skaft och varit använt som spjut.
Många flintdolkar hava dock ett naturligtvis ur samma stycke
som klingan format fäste (fig. 36). Sådana dolkar, vittnen om
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
