Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 1. Levnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPEN. VERKTYG.
vari flintdolkens klinga vanligen satt, och de fint utsirade
kanterna äro efterbildningar efter de sömmar, som just där
hopfogat lädret.
Vanligen är klingan på en sådan dolk stor, bred, fint
knackad, av särdeles vacker form, med smakfullt böjda, någon gång
fint sågtandade eggar. Stundom är klingan däremot mycket
smal och obetydlig. Då eggen genom en stöt mot något hårt
föremål blev skadad, måste den nämligen knackas om; och för
att klingan ej skulle bli sned, var det nödvändigt att omarbeta
även den andra eggen. Härigenom förminskades småningom
42. FLINTYXA I SKAFT AV ÄLGBEN. Skåne. 1/6.
klingans bredd, och man finner ej sällan flintdolkar, av vilkas
klinga endast en smal spets återstår, under det att fästet
bibehållit sitt ursprungliga utseende.
Sådana stenyxor som fig. 39—41 hava icke varit verktyg
utan vapen, såsom vi se av deras prydliga form och det myckna
på dem nedlagda arbetet. Många andra stenyxor hava använts
både som vapen och verktyg.
Tusentals grönstensyxor hava borrade hål, i vilka
skaften varit instuckna på samma sätt som i de nu brukliga yxorna.
I flintan kunde man dock ej borra sådana hål, varför alla
flintyxor (fig. 43 och 45), liksom en mängd yxor av andra stenslag,
hava skaftats så, att yxan fästes i ett kluvet eller genomborrat
skaft. Skaftet var vanligen av trä, någon gång av ben; i
torvmossar hava stundom sådana skaft kunnat bevaras ända till vår
tid (fig. 42).
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
