Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 2. Samfärdsel. - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN YNGRE STENÅLDERN.
Skandinavien och västra Europa under denna avlägsna tid. En
följd av denna samfärdsel se vi under en ganska tidig del av
den yngre stenåldern i »dösarna» och under en något senare tid i
»gånggrifterna», gravformer som vi strax skola närmare lära känna.
Likheten mellan ett visst slag av ännu yngre gravar —
hållkistor med ett stort hål i ena gaveln (fig. 68) — som
förekomma i mellersta Sverige och i England, ävensom saknaden
av denna gravform i det sydligaste Sverige och i Danmark gör
det till och med otvivelaktigt, att en direkt förbindelse redan
före stenålderns slut måste hava funnits mellan Sveriges västra
kust och Englands östra.
Även med länderna söder om Östersjön stod Sverige under
stenåldern i förbindelse.
Bevis för en direkt samfärdsel vid denna tid mellan södra
Sverige och Tyskland hava vi bland annat i sådana
stenhammare som fig. 39, vilken typ står mycket nära en i norra
Tyskland och mellersta Europa förekommande, under det att samma
typ icke är känd från Danmark.
Andra minnen av förbindelsen mellan Norden och de söder
härifrån liggande länderna äro de ornament (fig. 61), som
man ser på många nordiska, även sydsvenska, lerkärl från den
yngre stenålderns senare del. Samma ornamentsmotiv återfinna
vi nämligen i mellersta Europa, på Balkanhalvön, på Cypern
och i Egypten (fig. 62); men de förekomma varken i västra
eller i östra Europa. De hava följaktligen kommit till oss över
Europas fastland.
En följd av denna redan under stenåldern öppnade
förbindelse mellan Norden och det övriga Europa kunna vi även
spåra i det ovan omnämnda förhållandet, att prydnader av
bärnsten äro lika allmänna i de nordiska gånggrifterna, som de äro
sällsynta i de till en senare tid hörande hällkistorna. På de
sistnämnda gravarnas tid hade man genom handeln med andra
folk lärt sig inse bärnstenens höga värde, vilket man ej kände
på den tid, då gånggrifterna byggdes.
Sverige var således under stenåldern ej så avstängt från all
beröring med andra länder, som man vanligen föreställer sig.
Om ock ej omedelbart utan genom ett av många mellanboende
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
