Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Från början av det fjärde till början av det andra årtusendet före Kristi födelse (den yngre Stenåldern) - 4. Befolkningen och dess utbredning. - Lapparnas stenålder. - Vidskepliga föreställningar om stensaker i senare tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAPPARNAS STENÅLDER.
slutet av 1700-talet begagnades av lapparna i Enare lappmark
för att fälla vildren, i det de fästes på springfjädrar av enträd
i rengravarna. Det uppgives, att man i Kemi lappmark så sent
som i förra hälften av det 19:e århundradet begagnat
stenmejslar till »bortskaffandet av hårbeklädnaden från uppblötta
renhudar».
Att lapparna lärt känna metallerna senare än våra förfäder
och genom dem, ligger ju också i sakens natur samt bestyrkes
därav, att lapparna fått namnen på alla metaller från sina
skandinaviska grannar. Så kommer det lapska namnet på järn
rauta tydligen av det fornnordiska uttrycket för myrmalm
rauði; koppar heter på lapska kuoppar eller air, det
fornnordiska eir (koppar); och lika mycket iögonenfallande är
likheten mellan de svenska namnen på stål, guld och tenn samt
de lapska benämningarna därpå: stale, gåll och tadne.
Förr trodde man, att lappar en gång bott i hela Sverige
men blivit undanträngda åt norr till de trakter, där de nu ströva
omkring. Men denna åsikt har visat sig icke vara riktig: lap
parna hava utan tvivel, liksom finnarna, invandrat österifrån.
Att deras invandring till vårt land ägt rum för årtusenden
sedan, bevisas därav, att de redan av Tacitus omtalas såsom
boende här. Och ett märkligt vittnesbörd om, att de hava
kommit hit /långt före Tacitus’ tid, hava vi däri, att många av
de ord, som de upptagit ur våra förfäders språk, hava
befunnits vara lånade för så lång tid sedan, att detta språk då
ännu stod på sitt äldsta stadium.
* *
Att den yngre stenåldern i vårt land omfattar en mycket
lång tid, bevisas både av den stora mängd fornminnen, som
från denna avlägsna period bevarats till våra dagar, och av det
betydande framåtskridande, som under samma tid ägt rum.
Man kan också inom den yngre stenåldern i Sverige urskilja
fyra perioder med olika gravskick. Under den första jordades
alla döda i »jordgravar», grävda såsom de på våra kyrkogårdar
77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
