Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 1. Förbindelse med det romerska riket. - Romerska författare om Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMERSKA FÖRFATTARE OM NORDEN.
genom handeln med romarna, böra vi särskilt nämna några med
emalj prydda arbeten, av vilka ett ses fig. 173.
* *
Då samfärdseln mellan Norden och det romerska riket varit
så livlig, som alla dessa fynd betyga, och då Skandinavien,
såsom vi sett, redan långt före vår tideräknings början stått i
förbindelse med Södern, kan det ej väcka förvåning, att några
av de romerska författarna hava ett och annat att förtälja om
våra bygder.
Namnet Codanonia, varmed de till vår tid komna
handskrifterna av Pomponius Melas geografiska verk beteckna vår
halvö, är måhända endast en genom fel vid avskrivandet
uppkommen förvrängning av Scandinavia. Arbetet skrevs vid mitten
av första århundradet efter Kristus. Codanonia beskrives såsom
en stor och fruktbar, av teutoner bebodd 6.
Den förste, hos vilken Skandinaviens namn tydligt
förekommer, är Plinius den äldre, vilken själv besökt Nordsjöns
kuster, och vilken omkom år 79 efter Kristi födelse vid det
bekanta utbrott av Vesuvius, som begrov Herculaneum och
Pompeji. »Jag har fått underrättelse», säger han, »om omätliga öar,
ej länge sedan från Germanien upptäckta.» Den ryktbaraste av
de många öar, som ligga i den Codaniska(!) viken, är
Scandinavia, av ännu okänd storlek; den delen, som är bekant,
bebos av folket hillevioner, vilka kalla den en annan värld. Då
Plinius beskriver de Britanniska öarna, möta honom där andra
sägner om den Skandinaviska norden, vilka han anför utan att
misstänka, att fråga är om samma stora land. Bland öar, som
ligga mitt emot Britannien i det Germanska havet, nämner han
Scandia, Nerigon, den största av dem alla, och ytterst
Tule. Scandia och Scandinavia äro troligen olika former av
samma namn, ursprungligen betecknande halvöns sydligaste del,
där det ännu återfinnes i namnet Skåne. Nerigon kan ej gärna
vara något annat än Norge, och Tule är dess nordligaste del,
betraktad såsom en egen ö. Det bör ej förvåna oss, att romarna
191
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
