Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - II. Från vår tideräknings början till omkring år 400 (den romerska Järnåldern) - 3. Handel. - Samfärdsel. - Fartyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN ROMERSKA JÄRNÅLDERN.
Den omständigheten, att flera svenska guldringar från denna
tid hava en vikt av 200 gram — den obetydliga skillnaden av
ett par gram beror uppenbarligen dels därpå, att man på de
dåtida vågarna ej kunde väga så noga som på våra, dels därpå
att något guld kan ha gått bort genom nötning — gör det
nämligen i högsta grad sannolikt, att man redan då här i Sverige
hade samma viktenhet som under medeltiden, nämligen en mark.
Denna motsvarar just föga mer än 200 gram. Att de nyss
nämnda ringarnas vikt icke kan anses vara tillfällig, är så mycket
tydligare, som sagorna från vår
hednatids sista århundraden ofta
tala om guldringar av en marks
eller en halv marks vikt.
De utländska mynten och de
många andra i Norden funna
utländska föremålen vittna om att
handeln och samfärdseln med
196. SPORRE AV JÄRN. Gottland. 1/2. främmande länder under nu ifråga-
varande tid varit ganska betydliga.
Detta framgår ock därav, att Gottland och Öland, liksom
Bornholm, redan visa sig vara av stor betydelse, ett förhållande som
särskilt vad Gottland beträffar fortfar ända till medeltidens sista
del. På en tid, då kompassen var okänd, och man därför ej
gärna lämnade land ur sikte, var det nämligen av vikt för de
handelsmän, som måste fara över Östersjön, att de tre
nyssnämnda öarna gjorde det möjligt att färdas kortare sträckor
över öppen sjö, än annars varit fallet.
Till lands färdades man väl vanligen ridande, i det man
klövjade varorna på hästryggen. Betsel, tyglar och sporrar
(fig. 196) förekomma ej sällan i fynden från denna tid.
Hästskor äro däremot icke funna från nämnda tid, och stigbyglar
synas först under den yngre järnåldern hava kommit i bruk.
Hjul och andra lämningar av vagnar äro några gånger
anträffade i torvmossar tillsammans med fornsaker från den äldre
järnåldern.
Större betydelse än samfärdseln till lands ägde väl den till
sjöss, och konsten att bygga fartyg stod högt i Norden under
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
