Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Från sjunde århundradet före till mitten av det elfte århundradet efter Kristi födelse (Järnåldern) - III. Från omkring år 400 till omkring år 800 (Folkvandringstiden) - 1. Förbindelse med det bysantinska riket. - Guldrikedom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FOLKVANDRINGSTIDEN.
lunda socken på Öland, invid Färjestaden, överfartsorten till
fastlandet.
Dessa tre redan genom sin guldmassa och sitt
utomordentligt fina arbete ytterst dyrbara smycken få ett ännu högre värde
för oss därigenom, att de äro de enda, som nu äro kända. Då
antalet ej är mer än tre, kan visserligen denna omständighet
icke i och för sig vara tillräcklig för att stödja det antagandet,
att dessa halsringar äro svenska arbeten. Men det finnes andra
förhållanden, som höja det över allt tvivel, att vi i dessa
praktstycken hava alster av svensk konstfärdighet från en tid, som
ligger nära ett och ett halvt årtusende bakom vår.
Således hade icke blott rikedomen och praktlystnaden utan
även guldsmedskonsten hos våra förfäder redan vid mitten av
det första kristna årtusendet nått en höjd, som vi ej förrän under
de senaste åren kunnat föreställa oss.
Emedan inhemskt präglat mynt ännu icke fanns i Sverige,
använde man vid denna tid guld efter vikt; först i en något
senare tid synes silvret hava kommit så allmänt i rörelsen, att
det börjat användas som värdemätare. Man finner också ofta i
jorden hos oss större och smärre, släta, i spiral lagda ringar av
guld från nu ifrågavarande tid. Att dessa spiralringar (fig. 206)
verkligen varit använda som betalningsmedel, framgår både
därav, att de flesta antingen äro för små eller för stora för att
kunna bäras som fingerringar eller armringar, och därav, att de
ej sällan äro avhuggna i ena ändan eller i bägge; stundom hade
man i den avrundade ändan anbragt en liten skålformig
fördjupning för att utmärka, att denna ända ännu var orörd.
Vi inse utan svårighet, att man ej gärna kunde hava givit
det till betalningsmedel avsedda guldet en lämpligare form än
spiralringens. Därigenom att metallen var utdragen i en
jämförelsevis smal ten, var det lätt att hugga av så mycket eller
så litet, som erfordrades; och därigenom att den långa smala
tenen var hopböjd i spiralform, kunde den medföras utan
olägenhet och utan att kräva mycket rum. Av samma skäl är ännu
i dag det för penningmarknaden avsedda omyntade guldet ofta
arbetat till spiralringar.
De medaljliknande smycken av guld från folkvandringstiden,
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
